Han fyllde en lada med P1800

Mitt under OS-sändningarna från Pyeongchang lyckas vi hitta en lucka som inte kolliderar med längdskidor eller skidskytte. Klubbens utsände träffade Leif Söderlund i Svärdsjö som på flera sätt har satt färg på orten.

Förutom ett rikligt ägande av Volvo P1800, som mest elva stycken samtidigt i varierat skick, men som ändå satte färg på området och till och med fyllde en lada vid föräldrahemmet i Lumsheden, så var Leif yrkesverksam i sin fars målarfirma och har därigenom färgat Svärdsjö med omnejd både inom och utomhus.

Ett par av ”vraken” i den tidigare så välfyllda ladan med P1800 och reservdelar till densamma. Nu ärkarosserna borta och mycket av ”lösöret” är sålt på marknader och till privata köpare som hört av sig. På bara två marknader till exempel sålde han grejer för 45000 kronor.

Svärdsjö, en liten tätort knappa 30 km nordost om Falun, är kanske mest känt för att det var här som Gustav Vasa hamnade i ett hölass. Eller att Björn Borg, i princip, pendlade hit från Södertälje på tidigt 70- tal i sin iver över att träffa flickvännen Helena Anliot, också hon tennisspelare på elitnivå. Här bor också den snart 79-årige
Leif Söderlund, född knappa två månader före 2:vkr utbrott, med hustru Siv som han träffade redan 1963. Han har ägt ett  antal olika bilar under årens lopp utöver P1800, och jag vill nämna några av dessa utöver ägandet av P1800, därför att det är modeller som jag anser på ett eller annat sätt satt avtryck i historien. När det gäller P1800 hade han, när ”köphysterin” var som störst elva stycken, låt vara att endast fem   av dem var kördugliga.

Från folk – till klassbil

Den här vita skönheten är den enda som Leif har kvar numera, en vit 61:a inköpt i Hässelby 1993 och med chassinummer 1436.

En bil till folket, det var så Hitler introducerade Volkswagen på marknaden. En bil som alla, folket, skulle ha råd med. Utan en tanke på Hitler så blev också en Volkswagen Leifs första bil, en VW 1300 av 59års modell, inköpt samma år som den kom ut och det direkt efter muck från Dalregementet i Falun. Han skulle ha kunnat bila ner genom Europa följande år, men valde för enkelhetens skull tåg. Han hade nämligen fått möjligheten att bevittna OS i Rom på plats, från första till sista dag. Det är inte så dumt att ha pappa som chef, Leif hade nämligen börjat ägna sig åt målaryrket som skulle följa honom sedan resten av yrkeslivet. Tänka sig att live få se till exempel ”den svarta gasellen”, Wilma Rudolph, sprinta hem guldet på såväl 100 som 200 meter. Eller att beskåda Muhammed Ali, då som Cassius Clay, boxas i lätt tungvikt. Mannen som skrek ut ”I´m the greatest”och myntade uttrycket ”dansa som en fjäril och stick som ett bi”.Guldmedalj förstås. Kanske gick han också boxningshistoriens mest berömda match, Rumble in the jungle i oktober 1974 i Kinshasa, Zaire där Ali återtog titeln i tungvikt mot George Foreman, en titel han förlorat tre år tidigare till Joe Frazier. Måste nämna en OS-gigant till, den amerikanske diskuskastaren Al Oerter som tog sitt andra OS-guld i Rom. Det skulle följas av ytterligare två OS-guld, alltså fyra guld i fyra olympiska spel på rad. Så skall en slipsten dras.

/PG Eklöf

(Detta är ett utdrag ur hela artikeln som kommer i nr 2-2018)

Kommentera