Varan har lagts i din önskelista
Se Önskelistan

P1800-minnen

Jag har ägt min Volvo P1800S 1964 års modell sedan sedan maj 1966 dvs i snart 53 år och varit med i klubben sedan 1991. Mitt medlemsnummer är 3712.

För att behålla en bil så länge krävs att man själv också är veteran med allt vad detta innebär. Ett av många av mina intressen är den gamla bilen. Den måste vara ung och fräsch hela tiden och så nära ursprungsskick som möjligt. Bakom ratten i nattmörkret i skenet från instrumentbelysningen glimtar minnen från ungdomsåren fram på ett nästan overkligt sätt. Det är en svunnen tid som dom flesta av oss veteranentusiaster vill uppleva – bilden i backspegeln.

Om bilen hade varit ett levande väsen skulle den kunna berätta mycket om mitt liv och därför tänkte jag berätta lite om vår gemensamma story. Jag har valt att välja några för mig särskilt minnesvärda händelser med ett visst mått av dramatik.

En spännande händelse var naturligtvis när jag träffade min fru 1970. Jag nöjer mig med att säga att hon fortfarande åker i Volvon.

Nybilsdoft 1966

Jag minns speciellt min första tid med bilen 1966. Den hade fortfarande nybilsdoft när jag första gången vred om startnyckeln. Jag var ung och livet lekte och den sköna försommarsolen den dagen tillsammans med med mullret från avgaspiporna gav en skön känsla av den totala friheten.

Min första resa den sommaren gick till Italien och Schweiz. Jag var ogift och en av mina nära vänner följde med på resan. Vi tältade bland annat i Andermatt. Under vistelsen träffade jag en schweizare som var ägare till en MG Midget. Han föreslog att vi skulle köra ikapp på serpentinvägarna från Luzern till Andermatt. Orädd rutinerad motorcyklist som jag var och kanske i sammanhanget något dumdristig gick jag med på förslaget.

Jag hade inte en chans att hänga med i dimman i hårnålskurvorna och får skatta mig lycklig att jag inte avslutade mina dagar i en ravin. Bilen var helt klart olämplig för körning av det här slaget också med tanke på dåtidens med några undantag sämre däck. Mina Good Year G800-däck var endast efter en kort tids körning fulla med sprickor.

Hemresan blev en nonstoptur på mer än hundra mil på autobahn med mestadels max hastighet och med läckande värmeelement. Vi fick ju inte missa färjan Travemunde -Trelleborg. Det var ju också för en någorlunda ung människa spännande att överdriva den mindre allvarliga händelsen att komma försent till färjan och dessutom få chansen att trampa hårt på gasen på autobahn.

Väl framme i Travemunde med några minuter till godo kände jag tröttheten kombinerad med illamående ta överhanden varför rederiets läckra smörgåsbord förblev en dyster upplevelse under resterande resa hem till Malmö.

Dramatik i Skåne

Efter hemkomsten från Schweiz hösten 1966 då det fortfarande var vänstertrafik inträffade för mig en dramatisk händelse på motorvägen mellan Malmö och Lund. Jag testade bilens toppfart efter justering av tändning, ventiler och förgasare. Det var fortfarande fri fart på denna vägsträcka. En Volvo Amazon polisbil med påslaget ljus syntes på avstånd i backspegeln. Jag tog inte så stor notis om detta eftersom den inte orkade komma närmare. Det var ju dessutom ett gott betyg på mina motorinställningar.

I Lund minskade jag farten till lagstadgade 50 km/tim och blev då prejad av polisbilen upp på en trottoar. Förklaringen till händelsen var att det inträffat en allvarlig smitningsolycka vid exakt samma tillfälle med en röd P1800 med som jag minns dödlig utgång. Ögonvittnen hade uppmärksammat att bilen fått skador. Min bil var oskadad och det bevisar att jag inte hade med saken att göra. Klart är att min snabba körning och övriga omständigheter resulterade i ett förståeligt ingripande av polisen. Händelse rapporterades för övrigt i både TV och radio.

Ny i högertrafiken

På en för mig spännande resa 1967 till Frankrike via Belgien övernattade jag i belgiska Valkenburg. Det var för övrigt en speciell upplevelse att som nykomling i högertrafiken göra en lite längre resa. Mitt hotell var beläget i botten av en dalgång och bilen var parkerad på gatan utanför. Mitt i natten blev det ett mycket intensivt åskoväder med störtregn och kraftiga stormvindar. Jag sov och vaknade upp av åskknallarna och fick till min bestörtning i ljuset av blixtar och gatubelysning se att min bil började flytta på sig. Jag tog mig ut på gatan med pyjamasen som enda klädesplagg och fick vada fram till bilen i det skitiga vattnet. Bilen hade lyft från vägen och illaluktande vatten tryckte in genom dörrarna. Jag hade sällskap av många människor som hade liknande dilemma. Ovädret varade inte så länge och det blev ingen större katastrof. Bilen var för övrigt turligt nog oskadd men doften från Valkenburgs avloppssystem förföljde mig under återstoden av resan. Hur det gick med pyjamasen minns jag inte. Men den borde väl inte ligga i bilen som doftförstärkare.

På en resa 1968 från Gdansk till Berlin övernattade jag på hotell Monopol i Gdansk. Då jag dagen efter på eftermiddagen körde vidare mot Berlin upptäckte jag efter ca 25 mils körning att jag hade glömt några viktiga personliga dokument på hotellet. Det hela resulterade i en mycket tröttsam snabb nattkörning tillbaka på den under den tiden mycket dåliga polska vägarna. Den fuktiga natten hade trollat fram armador av grodor som jag inte beklagligt nog kunde ta någon hänsyn till. Under återresan från Gdansk dök det plötsligt upp en stor vägbubbla i strålkastarljuset. Bilen lyfte från vägen med efterföljande hårt nedslag som resulterande i att att bultarna till motorfästet på höger sida brast. Motorn snedställdes och avgasröret brast men kylaren klarade sig.

Jag lyckades i svagt ficklampssken palla upp motorn något i sidled med hjälp av en rotstump från en enbuske och tog mig därefter på låg växel till ett litet samhälle där jag kunde övernatta.

På morgonen dagen efter kunde jag lämna in bilen på en verkstad där den reparerades snabbt för en billig penning. Allt var billigt i Polen på den tiden. Inga övriga skador hade turligt nog uppkommit. Hur kunde bultarna brista? Jag har aldrig förr eller senare hört talas om sådana missöden. Anledningen måste vara att de fabriksåtdragna bultarna först hade skakat loss.

Det fanns ingen GPS förr…

På en av våra långresor 1975 på väg från Tjeckoslovakien mot Polen upptäckte vi att vi inte hade en komplett bilkarta. Det var natt och becksvart ute och vi stannade till vid en polisstation i ett litet samhälle och frågade efter närmaste vägen till Polen. Den ensamme polismannen kunde totalt obegripligt inte ge oss besked. Han var dessutom förmodligen inte helt nykter. Vi körde vidare efter vad vi uppfattade var i rätt kompassriktning. Vägen blev efter hand smalare och vi hamnade så småningom i en liten by. Det var tydligen sen danskväll och musiken hördes över stora delar av byn. I utkanten av byn avslutades vägen vid en risfälla. Där under ett av dom återstående träden, en gammal ek, stod två ungdomar och pussades. Det var jättefina ungdomar som på platsen skissade upp en perfekt karta för vår återstående resa.

I Polen ösregnade det och när vi parkerade bilen på en gräsmatta sjönk den ned på underredet och vi fick dra loss den med en traktor.

Större delen av resan som var fylld av strapatser med anknytning till ett hårdare politiskt klimat blir för omfattande att berätta om här. Den blev ett misslyckande i kyla och regn med undantag av några härliga soliga dagar med lyxigt boende i Budapest.

I början av 70-talet gjorde jag repövning i Skåne. Vi sov i ett fullbelagt tält i skogen. Jämte mig låg en för mig helt okänd person från Kalmar och vi började prata om bilar. Jag nämnde att jag hade en P1800. Han kontrade med att då han gifte sig 1965 hade han lånat en P1800 av sin svärfar som bröllopsbil. Det visade sig otroligt nog att det var min bil som hade sitt ursprung i Kalmar. Bilen såldes till mig genom en bilfirma i Nybro och jag hade därför aldrig träffat ägaren.

Bilstölder

Bilstölder är och förblir ett svårlöst problem också idag. Volvon var under lång tid ett attraktivt minst sagt lättåtkomligt stöldobjekt. Min bil blev stulen under ett flertal tillfällen. En bra skruvmejsel var mer än tillräckligt för att få tillgång till en P1800. Vid den sista händelsen fick jag bilen tillbaka efter 3 månader. Jag minns att godset i startmotorn närmast infästningsbultarna till motorn hade brustit och startmotorn hängde i kablarna. Den notoriske biltjuven som visade sig vara en äldre man som borde veta bättre gjorde ett definitivt avslut på sin stöldturne´och sitt liv i en Amazon i en våldsam krock mot en bergvägg.

Vid ett annat stöldtillfälle berättade ögonvittnen för mig då jag just kommit hem från en sen danskväll i Malmö och saknade bilen att den lämnat min parkeringsplats och balanserat sig igenom närmaste korsning på två hjul.

En märklig motorstörning som gäckade mig under två års tid kan också vara intressant att berätta om. Motorn stannade oberäkneligt under ett flertal tillfällen och bärgningsbil var för det mesta den enda räddningen.

Jag kunde köra 30 mil utan problem men stannade ibland också efter några meter. Efter otaliga tankblåsningar och kontroll av bensinröret hittade jag slutligen felet. Korken från en skruvkork visade sig plötsligt i tanken. Den var inte från en karburatorspritsflaska som borde vara det logiska alternativet. – Det får förbli en olöst gåta.

Avslutningsvis kan man konstatera att intresset för veteranbilar ökat i stora delar av världen. Det avspeglar inte bara ekonomiska värden utan människors längtan och behov av att profilera sig. Det öppnar också vägen till gemenskap och nya vänner, ger historisk kunskap och väcker inte minst minnen till liv.

Det är något som jag trots min ålder själv starkt känner när jag vrider om startnyckeln och åter hör det välkända motormullret med ursprung från en tid fri från mobiler, datorer och GPS men som inte var bättre bara mycket annorlunda.

Yngve Aronsson

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.