Svenska Volvo P1800 klubben Samlingspunkt för Volvo P1800-entusiaster
Ett gäng P1800 bilar väntade otåligt utanför Fridhems pensionat den 15 juni för att ge sig iväg ut på de gotländska vägarna.
Dagen till ära glänste bilarna lite extra i solen. Det finns få saker som är härligare att höra än ljudet av P1800 bilar som startar. Martin tog täten till första stoppet i Dalhem där lite kluriga frågor var uppsatta längs de gamla järnvägsspåren och skulle besvaras.
Efter god förmiddagsfika fortsatte vi till Rommunds fårgård, egentligen lammgård som gotlänningarna säger. Gården låg vackert i Gammelgarn och det var 3:e generationen som drev gården. Fåren var från rasen Gotlandslamm och med sitt betande bidrar de till det öppna och vackra landskapet på Gotland. Vi fick först en inspirerande berättelse om gårdens skötsel och sedan beskåda konsten i fårklippning. Där gäller det att ha stark rygg. Vallning av får var nästa punkt och hunden visste genast hur han skulle agera för att hålla ihop fårflocken. Det var imponerande att se. Det fanns även en gårdsbutik med de mest underbara och mjuka skinn till försäljning.
Färden gick därefter vidare längs östra sidan av Gotland till Klints golfkrog utanför Slite för lunch. Vi åkte sedan bara en kort sträcka till Lärbo krigssjukhus där guiden fängslande flyttade oss tillbaka till tiden för andra Världskriget. Sjukhuset byggdes i början av kriget och var ett av Sveriges modernaste och största krigssjukhus. Sverige drogs emellertid inte in i kriget men här vårdades ändå svenska soldater, tyska soldater som flytt undan den ryska krigsmakten och överlevande från koncentrationslägren i Europa. Från mitten av 50-talet till 1995 drevs anläggningen som fångvårdsanstalt. Sedan 2004 sköts museet av Lärbo hembygdsförening.
Lite trötta efter dagens tur och gassande sol åkte vi till Valleviken som låg vackert vid havet där en stunds vila väntade innan middagen kl 19 på Sjökrogen. Där serverades lamm och saffranspannkaka och det var bara så gott!!!!!!!!!!!!!!
Dagen avslutades med lite häng vid bilarna innan myggen började anfalla oss och vi fick krypa till kojs.
Ett stort tack till Gotlandsgänget med Ingmar i spetsen som för 25 år sedan startade denna träff i juni. Ön har något magiskt som lockar flera av oss att återkomma år efter år. Tack även till Martin som har fortsatt att arrangera Gotlandsträffen och tack till er alla som deltog och gjorde träffen trevlig och familjär. Ni betyder alla mycket.
Annelie Ahlman
