Med bil runt norra Skottland

Start och mål för de flesta som kör NC500 är Inverness, Skottland. Vi tog tre dagar på oss att köra upp till Skottland och starten i Inverness. Rutten följer sedan kustlinjen runt de nordligaste delarna av Skottland. Man kan välja om man vill köra medurs eller moturs, vi valde medurs vilket innebar att vi började med den vindpinade västkusten.

Första stop blev vattenfallen i Rogie, innan vi fortsatte till Kinlochewe, via Glen Docherty, med sin betagande utsikt utöver dalen med den slingrande väg vi snart ska åka på i bakgrunden. Vi stannade två nätter i Kinlochewe.

Nästa dag gav vi oss i kast med Bealoch Na Ba pass på Applecross halvön. Detta är en extremt brant, smal och slingrig väg som inte rekommenderas för osäkra förare. Det var en minnesvärd klättring med bilen uppför passet, men det blåste kyliga vindar och regnade så det blev inga kort tagna här! Innan vägen norr ut från Applecross till Shieldaig byggdes på sjuttiotalet, kunde man bara nå de små kustbyarna här med båt. I Shieldaig ligger Nanny’s Café – i mitt tycke norra Skottlands bästa café.

Utvilade efter vår andra natt i Kinlochewe satte vi kosan mot Inverewe Gardens och en överväldigande färgexplosion av rhododendrons och azaleor.

Innan vi lämnade Inverewe så dök en tysk veteransbilsklubb upp med dussinet bilar, däribland ett trevligt par i en välskött Volvo PV 544. Därefter bar det av till Ullapool för en sen lunch på Seafood Shack, ett minnesvärt matställe. Vi spenderade sedan kvällen med att lyssna till improviserad Celtisk musik, framför att fjorton musikanter som spelade alla möjliga instrument. Efter en lång dag var detta mycket avslappnande

Vi lämnade Ullapool med sin attraktiva bebyggelse vid vattnet, och sin färjeterminal där färjorna till Lewis (den största ön i Yttre Hebriderna)avgår, och fortsatte norrut förbi Ardvreck Castle och vidare till samhället Lochinver. När man lämnar Lochinver och kör upp för backarna är det en fantastisk utsikt över Suliven. När vi stod stilla och tog in utsikten fick vi frågan om vår bil kunde vara med på bild i en artikel om NC500 för RAC’s (Royal Automobile Club) medlemstidning. Lite senare fick vi se Achmelvich stranden på distans innan vi körde över den böjda Kylesku bron från 1984 på vår väg till byn Scourie och ett mysigt hotell där vi fick samsas med flugfiskare och bergsvandrare.

En avlägsen plats

Nästa dag bar det av till Durness för att ta färjan över mynningen på Kyle of Durness, för att sedan fortsätta med minibuss utefter den sönderkörda vägen ut till Cape Wrath och dess fyr. Detta är kanske en av de allra mest avlägsna platserna i Storbritannien. Otroligt nog finns det också ett café där fastän det saknas både el och vatten.

När man kommer tillbaka till Durness så finns det mycket att se och uppleva, som t.ex. Smoo grottorna, Durness stranden och Cocoa Mountain café, en fantastisk chokladupplevelse. Sedan bar det av till Betty Hill för en övernattning innan vi fortsatte till den lilla byn Dunnet där vi stannade två nätter för att kunna besöka Dunnet Head den mest nordliga punkten på det brittiska fastlandet. Här ligger också Castle of Mey vilket var Drottning Elisabeths mors hem när hon levde.

Nästa dag gjorde vi en dagstrip med båt och buss till Orkneyöarna. Resan, som erbjöds som ett paket av rederiet John O’ Groats, var en fin upplevelse.

Disney-slott

När vi sedan vände söderut längs Skottlands östkust blev landskapet mindre kuperat, men grönare och med vidsträckta sandstränder. En annorlunda upplevelse på denna sidan är Dunrobin Castle, ett Disney likt slott som är byggt i fransk 1800-tals arkitektur! Vår nästa övernattning blev sedan på Dornoch Castle, som var något av en besvikelse, fast maten var i alla fall bra där.

Morgonen därpå deltog vi i en guidad rundvandring på whiskeydestilleriet Glenmorangie. Därefter hade vi tänkt ta den lilla Nigg-Cromarty färjan över till den svarta ön, Black Isle, men eftersom vi var två dagar före säsongsstarten så fick vi hoppa över det. Vi återvände istället till Inverness den kvällen efter att ha fullföljt NC500 rundan. Morgonen därpå letade vi reda på en plats där vi kunde ta kort på vår bil men Inverness Caste i bakgrunden.

Till sist lite statistik, Den totala distansen från vårt hem i Buckinghamshire och tillbaka blev 1’931 miles (3’108 km) och vi gjorde av med 350 liter bensin.

Vi kan varmt rekommendera denna resa, förslagsvis i början av maj när det är lite trafik och inga knott. Bilen svek oss aldrig så en mer pålitlig bil får man leta efter!

Roderick Groundes-Peace

Översättning: Ove Ericsson