SVIS´s historia

Denna mycket uppskattade uppgörelse kom även övriga Volvoklubbar till del allt eftersom de tillkom. Sedan uppstod problemet när det var många klubbar – det var för mycket arbete för Volvo att sortera de utskrotade delarna till respektive klubbadress liksom att det fanns två 164-klubbar. Volvo kom då med ett krav att skicka alla delar till ett ställe.

Svenska Volvo Klubbar i Samverkan

På Volvos initiativ bildades då en paraplyorganisation 1991 för alla klubbar ”SVIS” (Svenska Volvo Klubbar i Samverkan). Det var ju en pensionerad reservdelsman Volvo såg som projektledare för SVIS. I detta fall Bosse O. som man såg som den person som skulle driva verksamheten i SVIS.

Vi den tiden fanns det PV, P1800, 164, Amazon och 262C klubbarna. Någon paraplyorganisation blev aldrig verklighet. Det var ett organisationsförslag som Volvo presenterade på mötet 910422 för klubbarna. I det fanns bl.a önskemål om att v, i SVIS, skulle ta hand om alla utländska klubbars frågor om reservdelar mm. Något sådant hade vi inte kapacitet till. Dessutom så blev detta organisationsförslag om paraplyorganisation en briserande bomb när klubbarna kände sig överkörda och skulle hamna under SVIS.

Det man ofta inte förstår är att den operativa delen i reservdelslagret och den demokratiskt sammansatta styrelsen har olika uppdrag och förutsättningar.

Det mesta hade skrotats

Vi hade sett hur det gått med utskrotningen av PV och Amazondelarna. Det mesta hade skrotats innan vi fick chansen att få delarna till klubbarna. Nu visste vi att det fanns en stor mängd 140-delar som skulle skrotas. Vi ville, visa av erfarenhet, försöka förebygga att 140-delarna hamnade i skrotpressen. På den tiden var 140 en vanlig bruksbil och man var lite skeptisk till att lämna ut delar till rullande bruksbilar. För att vi skulle få 140-delarna så krävdes att det fanns en seriös 140-klubb. Lars-Erik Nilsson i Perstorp hade, i ett svagt ögonblick, sagt att han funderade på att starta en 140-klubb, men inte kommit till skott. Direkt efter mötet på Volvo om skapandet av SVIS så ringde Peter Bengtsson Lars-Erik och sa att nu är det dags att starta 140-klubben om vi ska kunna rädda delarna till 140 serien. Sagt och gjort, Lars-Erik startade 140-klubben och mycket 140-delar kunde räddas från pressarna.

SVIS fann en lämplig lokal i Köping i Volvos fd snickeriverkstad som Volvokomponenter hade haft på gården till KMV:s industriområde vid Otto Hallströms väg. Lokalen hyrdes av kommunen. Samtidigt tecknades ett avtal med Volvo om leveranser av alla delar till Köping. Amazon och 262C lämnade sina lager av delar till SVIS som start, PV klubben ansåg att man inte fått det av Volvo utan hade köpt sitt lager. Verksamheten har hållits igång på ideell väg.

Branden 1995

Dock drabbades lokalen av en brand 1995. Vid 22:30 tiden på söndagskvällen 9 Juli larmades räddningstjänsten om branden. Det var en svårsläckt brand och det var inte förrän vid halv femtiden som det var släckt och byggnaden totalförstördes. Branden hade ingen naturlig förklaring men behöver heller inte ha anlagts med brottsligt uppsåt. Det kunde ha varit en cigarettfimp spekulerade polisen. 1000 artiklar hade man hunnit katalogisera, mycket av det brunna var reservdelar som inte går att få tag på. Värdet låg på 3-4 miljoner kronor. Med enorma insatser från medlemmar som tvättade delar lyckades man rädda de flesta av delarna.

1996 går flytten ett par kvarter bort till nya lokaler på Sjötullsvägen 3 vid södra infarten till Köping.Folksam ställde upp så vi kunde bygga upp ett nytt lager. Vi skulle vid detta tillfälle få delar från Volvo till 140, 160 262C och 780 dessa berörs i steg 2 inom en 5-års period. Volvos avtal med GCP i Jönköping gällde än så länge endast PV, Amazon och P1800, Volvo hade flyttat 1200 artiklar på prov till GCP med följd att priserna steg ordentligt. Fyra PV skärmar t.ex gick upp från 6 506 kr till 13 848 kr. Klubbarna hade ett möte med Hans Hartman på GCP några veckor innan och då sades inget om höjningar utan endast att det var viktigt med ett samarbete.

Stort lager köps in från Libanon

1998 fick man köpa in ett stort lager av delar från Beirut i Libanon det var 5 500 olika artiklar passande alla modeller upp till 240. Som kuriosa kan nämnas att det tar 15 minuter per artikelnummer från det att spåra ett lager och göra affär, till det att en lista kommit till medlemmarna via klubbtidningarna. Beirutaffären son innehöll 5 500 artikelnummer ta det gånger 15 minuter så får man en hint om vilket arbete som lagts ner. Det handlar om 1 375 timmars arbete på denna affär.

Under året så var det uppe till diskussion om att ändra SVIS stadgar så utländska klubbar kunde bli medlemmar. Tanken var från PV klubben sida att rösta in Holländska V44-klubben. En kommentar på stadgegruppens möte var ”hur skall vi kunna ta med utländska klubbar i SVIS när vi inte ens kan enas här hemma i Sverige” Diskussionen lede därför snabbt in på vad ska vi ha SVIS till i framtiden. På ett extra årsmöte den 7 november så röstades denna stadgeändring ner av 3 medlemsklubbar Amazon, P1800 och 262C. Det blev endast svenska klubbar.

1999 knöt man kontakt med två av Sveriges skickligaste renoverare av växellådor samt bakaxlar som pensionerats från fabriken i Köping. 2 ton av Volvo specialverktyg hade anlänt och skulle sorteras. Tanken med dem var att hyra ut dem till medlemmarna.PV-klubben ordnade ett planeringsmöte i Göteborg på Volvo 20 augusti där 6 klubbar var närvarande och skickade via sin sekreteraren en resumé till SVIS från träffen. Gruppen var enig om PV-klubbens förslag i allt utom frågan om utländska klubbar.

• SVIS skall vara ett representantskap för Volvoklubbarna.
• Sammanslutningen ska vara en politisk och kommersiellt obunden ideell organisation.
• SVIS skall stödja och utveckla samarbetet inom olika delar av Volvoklubbarnas verksamhetsområden, verka för en ökad förståelse för det kulturella värdet i att bevara Volvo-bilhistoria för framtiden samt ge enskilda medlemmar i respektive Volvoklubb städ i deras hobby.

Flera klubbar önskade en stadgeändring som skulle återspegla möjligheten till en framtida samlad verksamhet – ”Volvoklubb Sverige”. En fördel kan vara just ”Volvo” men en nackdel att ”själen” i verksamheten försvinner om klubbarna försvinner tyckte församlingen. Stadgegruppen skulle se på detta.

Bosse O var på möte med Volvo och alla delar skall gå till GCP i Jönköping han undersökte också om ett stöd på 150 000 kr till hyra av lokalen, 125 000 kr beviljades.

2000 fick vi köpa ett stort lager av nya och begagnade delar från Sandvikskroten i Köping som ägaren hade köpt dels från Volvohandlaren Hans Persson i Köping samt i USA under många år och aldrig avyttrat något.

Bosse hade i mars via Volvohandlarföreningens Servicemarknad PV: Ulf Kolbratt fått igenom ett rabattavtal där Volvohandlarna i Sverige rekommenderades att acceptera att lämna angivna rabatter mot uppvisande av medlemskort i någon av de sju medlemsklubbarna i SVIS att gälla från 15 maj. Rabatten var på mellan 5-20% beroende på kod. Eftersom detta var en rekommendation så tillämpade endast ett fåtal Volvohandlare dessa rabatter.

235 pallar med motorer

Vi fick 235 pallar med motorer från Flen så behövde man en motor eller block var det bara att hämta gratis på SVIS.

2001 fick SVIS efter ett tips från en 262C medlem: Jörgen Lindblad, att en av Volvos återförsäljare på Cypern skulle avsluta sin verksamhet med Volvo och inrikta sig på Nissan, och ville sälja ut sitt lager av gamla volvodelar. Timingen passade bra då Bosse Oscarsson var på Cypern och kunde åka över och se med egna ögon. Det fanns ofantligt många fina delar. Ett bud lades på allt ihop och accepterades.

Nu blev det mer jobb för Bosse även under semestern fick han packa delar i 2 st 40 fots containers med allt från PV till 850. Sedan blev det problem med de Cypriotiska myndigheterna de trodde nämligen inte att det pris vi betalt var rätt utan alldeles för lågt och att säljaren skulle få ut pengar i Sverige också. Handlaren hade inte skrivit ner sitt lager.  Volvo hjälpte till i diskussionen. Någon lösning fick vi inte fram och då containrarna kostade pengar för Volvohandlaren såldes de vidare till en annan part på Cypern. Försök gjordes att köpa från honom men nu hade priserna stigit i höjden.

Äntligen har GCP börjat skrota ut delar och levererat till SVIS i första skedet 300 pallar med bl.a klädslar till 200/700 serien och inom kort ytterligare 200pallar.

2002: Verktygsutskrotning från Volvo Olofström till PV, 140/164 samt P1800. PV klubben skickade sina verktyg på skärmar till Leksands Bilplåt. 480-klubben väljs in i SVIS.

I november 2003 så samlades klubbarnas SVIS representanter på Runö folkhögskola utanför Åkersberga för ett seminarium totalt 16st deltog. Kursen gällde SVIS styrelseutveckling. Peter Bengtsson hade i inbjudan följande citatsom passade utmärkt:

– Vilken väg skall vi ta? Sa Alice i Underlandet till kaninen.
– Det beror vart du ska sa kaninen.
– Det vet jag inte, sa Alice.
– Då spelar det ingen roll vilken väg du tar, svarade kaninen.

Vi diskuterade vad vill vi i klubbarna, reservdelar, gemenskap och tidningssamarbete utav detta senare blev det inget. På söndagen kom den nyinsatte Bengt Lennerbert och presenterade den nya tjänsten Heritage Marketing inom Volvo. Bengt skulle sitta som spindeln mellan världens klubbar och Volvo. Han hade också en vision om ” Volvo Car Classic Center” i Göteborg. Bengt gav ett råd: ”Ha tålamod, tålamod och åter tålamod vid kontakter med Volvo tänk igenom förslaget, gör en elegant presentation, fundera vad kan Volvo få ut av idén. Tänk: samarbete. utgå inte från att det finns pengar att hämta.”

I mars 2004 valdes Storvolvoklubben in i SVIS på ett extra årsmöte efter det ordinarie årsmötet men lämnade vid årsskiftet 2006/7 motivet var att det inte fanns något till deras bilar.

Moms på delarna

2007 Införde skatteverket moms på SVIS så allt blev 25% dyrare. Under året gick Express klubben upp i 140-klubben. Volvo kom in med ny representant i Claes Rydholm som var ansvarig för den nya Volvo Cars Heritage.

På sommaren 2008 var det dags för flytt igen från lokalerna i Köping som vi haft sedan 1995 till billigare lokaler i Munktorp 10 km från Köping bakgrunden till flytten var att Poståkeriet var intresserad av lokalen och var villiga att betala dubbelt så mycket. Det var ganska mycket som skulle flyttas och hjälp behövdes. Klubbarna hade ca 15000 medlemmar 2 st anmälde sig och 1 kom. Via den lokala tidningen Bärgslagsbladet så skrevs ett mycket bra reportage och man efterfrågade även efter hjälp detta gav 10 personer. Allt som all kördes 30 lass till Munktorp varav 23 var med Poståkeriets stora Scania. I Munktorp stod redan 300 pallar som hade kommit från GCP. Under året tillkom 240-klubben och en ansökan från 700/900 klubben.

2010 föreslog Amazonklubben att klubbarna skulle betala 2 kr per medlem till SVIS detta avslogs med motiveringen att det inte behövdes.

200-klubben läggs ner vid årsskiftet 2011-12 och går ur SVIS men under 2012 kommer en ansökan från C70 klubben.

Varje år har det lagts ner ca 30-35 000 timmar ideellt av ett gäng pensionärer från början fem st på att sköta lagret.

Situationen idag

Ser vi till det idag så står många pallar ouppackade och att ett lager program bör införskaffas, samt en inventering av delar görs för att kunna veta vad som finns. Framtida leveranser på de gamla delarna blir mindre nu kommer det till bilar som det inte i dagsläget finns klubbar i SVIS så man får vara beredd att bevara för framtida klubbar. Sedan är frågan vad får vi från GCP det har inte varit någon leverans de senaste tre åren…

De klubbar som ingår i SVIS är: PV, P1800, Amazon, 140, 164, 262C & 780, 480, 700/900, samt C70-klubbarna.