Vi nåddes i dag med det tråkiga beskedet om att en av klubbens Hedersmedlemmar: Bo Oskarsson har lämnat oss den 10 december.
Bo Oskarsson blev 85 år
Bosse var en av förgrundsgestalterna inom klubben och gick med som medlem redan 1980. Sedan dess har han suttit i klubbens styrelse under 23 år och även varit ordförande under många år.
Grundare av SVIS
Bosse hade genom sina fina kontakter med Volvo i Göteborg lyckats rädda många fina delar från skrotning, han var också mannen bakom de välbesökta Västerås-träffarna som startades 1981. Bo Oskarsson kunde det här med reservdelar, han hade jobbat med Volvo-delar sedan 1954. Samtal som hade förts lång tid med Volvo i Göteborg resulterade i att en ny organisation (S.V.I.S.) bildades. Detta gav Sveriges alla Volvo-klubbar en stor möjlighet att få reservdelar från Volvo som annars hade gått till skroten. Det var ju en pensionerad reservdelsman Volvo såg som projektledare för SVIS. I detta fall Bosse O. som man såg som den person som skulle driva verksamheten i SVIS. Invigningen av SVIS-lagret skedde den 10 Oktober 1992 i Köping.
Bo Oskarsson begrundar resterna efter branden i lagret 9 juli 1995, Köping
I sällskap med Sir Roger Moore och Pelle Pettersson erbjöds och accepterade Bo Oskarsson Hedersmedlemsskap 2004.
Bo Oskarsson var en enorm inspirations- och kunskapskälla som har betytt oerhört mycket för klubbens existens, utveckling och betydelse för alla oss P1800-ensiaster. Han kommer att för alltid vara ihågkommen och saknad!
Sedan klubbens startades har några medlemmar utsetts som Hedersmedlemmar i klubben.
Enligt §7 i klubbens stadgar: ”Person som i mycket stor utsträckning arbetat för Svenska Volvo P1800-Klubben främjande och/eller syften kan, med iakttagande av stor restriktivitet, utses till hedersmedlem. Beslut om hedersmedlemskap fattas av föreningsstämman på förslag från styrelsen. Styrelsen skall inhämta dennes skriftliga samtycke. Hedersmedlem är ständigt befriad från medlemsavgift.”
Följande personer har erbjudits och accepterat ett hedersmedlemsskap:
Bo Lindén, klubbens grundare
Paul Bjälkander, reservdelsansvarig på Volvo, räddade alla gamla reservdelar från utskrotning
Bo Oscarsson, mångårig reservdelsexpert och primus motor bakom bl. a SVIS.
Jan Wilsgaard en av Volvos namnkunnigaste formgivare, ritade 1800 ES . Jan Wilsgaard avled under 2016
Pelle Petterson, världsberömd seglare, olympisk medaljör och formgivare. Skapade P 1800 som sitt första stora verk redan 1957.
Per Gillbrand, legend inom motorutveckling, främst känd från åren på SAAB. men var en av huvudingenjörerna bakom den oerhört slitstarka B 18-motorn som först såg dagens ljus i Volvo P1800. Per Gillbrand avled under 20 16
Sir Roger Moore, världsberömc1 engelsk skådespelare, gjorde P 1800 till en av alla tiders kultbil genom att köra elen i de flesta avsnitt av TVserien ”Helgonet” på 1960-talet. Sir Roger Moore avled under 2017
Bo Torvestig, mångårig ordföl’3ndei klubben, vald till hedersmedlem av årsstämman 2014
Mats Westerman, tidigare klubbordförande. Aktiv forskare för all dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Kenneth Collander, aktiv forskare tör att dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Karl Eric Målberg, grundare och utvecklare av chassinummerregistret. Utsedd av årsstämman 2018.
Hans Hellerstedt, tidigare klubbkassör och ordförande. Utsedd av årsstämman 2019. Hans Hellerstedt avled under 2022.
Ulf Selstam, redaktör för klubbtidningen från 2003, styrelsemedlem sedan 2003, utvecklat klubbens hemsida och klubbshop. Utsedd av årsstämman 2021
Den allra sista tillverkade 1800ES med chassinummer 8077 lämnade Volvos produktionsband klockan 14.00 den 27/6 1973. Den beställdes av samma familj som äger den idag, om än en senare generation. Nu har den med varsam hand, professionalism, kärlek och stor omsorg totalrenoverats vid Competition Motors i Alunda till nyskick, kanske till och med finare än det.
Magasinet var med när bilen, under smått högtidliga former, överlämnades till ägaren.
Detta ägde rum när september sjöng på sin sista vers, närmare bestämt den sista dagen i månaden. Färden startade från Falun i ett gråmulet väder med dis och dimma, men de begynnande höstfärgerna på löven i gult och orange lättade upp sinnet. Ju längre österut jag kom desto bättre blev vädret, säkert en del beroende på att solen fortfarande går
rätt högt på himlen och skingrar morgonens dimma med sin strålning. En bit in på eftermiddagen blev det riktigt fint höstväder med en gnistrande sol och små lätta fluffiga moln. Kan man begära mer när man dessutom skall återge en riktig solskenshistoria.
Överlämningen Foto PG Eklöf
På plats utanför Alunda mötte jag Johan Helenius som äger och driver firman tillsammans med sambon Carina Andersson. Dessutom fanns där givetvis bilens ägare Phillip Eskridge, men även vår ordförande hade tagit sig dit av en alldeles speciell anledning som vi återkommer till. Sist men inte minst Johan Falck från Uppsala som följt bilen sedan den återkom till Sverige 1986 och bland annat hjälpt till med delar nu vid renoveringen.
(Detta är ett utdrag ur artikeln i nr 2-2021 där du hittar hela texten samt många bilder)
[one_fourth_last]Sedan klubbens startades har tretton medlemmar utsetts som Hedersmedlemmar i klubben.
[box type=”shadow” ]Enligt §7 i klubbens stadgar: ”Person som i mycket stor utsträckning arbetat för Svenska Volvo P1800-Klubben främjande och/eller syften kan, med iakttagande av stor restriktivitet, utses till hedersmedlem. Beslut om hedersmedlemskap fattas av föreningsstämman på förslag från styrelsen. Styrelsen skall inhämta dennes skriftliga samtycke. Hedersmedlem är ständigt befriad från medlemsavgift.”
Följande personer har erbjudits och accepterat ett hedersmedlemsskap:
Bo Lindén, klubbens grundare
Paul Bjälkander, reservdelsansvarig på Volvo, räddade alla gamla reservdelar från utskrotning. Avled under 2019
Bo Oskarsson, mångårig reservdelsexpert och primus motor bakom bl. a SVIS. Bo Oskarsson avled under 2021
Jan Wilsgaard en av Volvos namnkunnigaste formgivare, ritade 1800 ES . Jan Wilsgaard avled under 2016
Pelle Petterson, världsberömd seglare, olympisk medaljör och formgivare. Skapade P 1800 som sitt första stora verk redan 1957.
Per Gillbrand, legend inom motorutveckling, främst känd från åren på SAAB. men var en av huvudingenjörerna bakom den oerhört slitstarka B 18-motorn som först såg dagens ljus i Volvo P1800. Per Gillbrand avled under 2016
Sir Roger Moore, världsberömd engelsk skådespelare, gjorde P 1800 till en av alla tiders kultbil genom att köra den i de flesta avsnitt av TV-serien ”Helgonet” på 1960-talet. Sir Roger Moore avled under 2017
Bo Torvestig, mångårig ordförande i klubben, vald till hedersmedlem av årsstämman 2014
Mats Westerman, tidigare klubbordförande. Aktiv forskare för all dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Kenneth Collander, aktiv forskare för att dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Karl Eric Målberg, grundare och utvecklare av chassinummerregistret. Utsedd av årsstämman 2018.
Hans Hellerstedt, tidigare klubbkassör och ordförande. Utsedd av årsstämman 2019. Hans Hellerstedt avled under 2022.
Ulf Selstam, redaktör för klubbtidningen från 2003, styrelsemedlem sedan 2003, utvecklat klubbens hemsida och klubbshop. Utsedd av årsstämman 2021
PG Eklöf, har arrangerat sommarträffar, flitig bidragsgivare till klubbtidningen. Utsedd av årsstämman 2024.
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
Om du tillhör någon av dessa kategorier måste du först logga in med dina medlemsuppgifter här under eller i panelen.
[box type=”warning” ]
OBS!
Kontrollera dessa punkter INNAN du kontaktar oss!
Har du betalat din medlemsavgift för innevarande år?
Har du registrerat dig som användare på denna hemsida? Om inte så gör detta HÄR
Har du loggat in med dina användaruppgifter?
Är du klubbmedlem, kan svara ”Ja” på frågorna ovanför men intefår tillgång till innehållet TROTS att du har loggat in – skicka oss din mailadress samt medlemsnummer via formuläret här under. Se till att du är inloggad INNANdu använder detta formulär!
Den 15 november 2018 nåddes vi av det sorgliga beskedet att Irv Gordon, Long Island/New York, hastigt gått bort under sin resa i Kina för Volvo Chinas räkning.
Irv Gordon var en man på ständigt resande fot och de flesta kände Irv som världsrekordhållare i att köra flest antal mil – dessutom i en och samma bil – en röd 1800 S av 1966 års modell.
”Det spelar ingen roll hur långt jag kör, det finns alltid en ny väg att upptäcka” sa Irv Gordon.
Det var en unik man med en unik bil och tillsammans nådde de en magisk gräns den 17 september 2013. Under en tur med sin 1800 S i Alaska, USA, passerades 3 000 000 miles körda i ett och samma fordon av en och samma förare, allt sedan bilen var ny 1966. Irv berättar själv om händelsen; ”-För mig har det aldrig handlat om att uppnå tre miljoner miles, det som varit viktigt är de bilturer som tog mig till tre miljoner miles. Jag har aldrig upprättat något speciellt mål att uppnå, vare sig en eller två miljoner miles. Jag roas av att köra och uppleva livet med hjälp av min Volvo”.
Orden sammanfattar meningen med livet på ett mycket fint sätt. Sedan 1998 har Irv rekordet i Guinness Book of World Records för flest antal körda miles av en enskild ägare i ett icke-kommersiellt fordon. Irv och hans Volvo 1800 hann tillbringa 3.4 miljoner miles tillsammans (=5.4 miljoner km), men nu är den resan slut.
Många kan vittna om Irv’s öppna och vänliga bemötande. För mig var Irv den positiva och genuint intresserade gentlemannen. De som mötte Irv kan säkerligen instämma i hans hjälpsamhet att ställa upp för vänner och bekanta,ofta i olika Volvo-relaterade sammanhang.
Personligen hade Irv och jag regelbunden kontakt och konverserade ofta under de senaste tio åren. Jag saknar honom redan väldigt mycket. Vi tillbringade ett par minnesvärda och trevliga dagar tillsammans vid bilutställningen i Essen för några år sedan, stunder att bära med sig. Våra tankar går nu till Irv och hans familj i en stund präglad av en jobbig förlust av en vän och äkta gentleman.
Alla vi som kör en P1800 vet hur trång den är i baksätet, även om instruktionsboken säger oss att bilen är gjord för två + två. Men då kan det knappast vara fullvuxna personer som bänkar sig där bak.
Även Volvo tyckte den var liten och man skissade på en efterföljare, en GT-bil. Ett av de förslag som togs fram gick under modellnamnet P172, men det blev inte mera än lera av den drömmen.
Det är många tankar, idéer som tas fram på en designavdelning, en del förkastas redan innan de hamnar på ritbordet, andra just där. En del går vidare och omsätts till fullskaliga lermodeller och väldigt få blir en plåt-prototyp.
Storleken är avgörande
Bilden tagen utomhus, på Hisingen, oktober 1966. Här syns stödmekanismen ännu bättre. Det fanns också en variant med dubbla framlyktor på båda sidor.
Precis som kunderna reagerat över att P1800 var så liten där bak, vilket vi som P1800-ägare utan protest kan hålla med om, så insåg även Volvo med chefsdesigner Jan Wilsgaard (1930 – 2016) i spetsen, som vistats i USA 1964/65 och där noterat Fords framgångar med Mustang-modellen. Även Volvo behövde en efterföljare, som svarade upp mot marknadens önskemål, helt enkelt en lite större sportcoupé. I P1800 kunde man ju i baksätet bara klämma in småväxta barn, och det var ändå inte särskilt bekvämt för dem. Här var alltså storleken avgörande i framtagandet av arvtagaren.
Var det här och då framtiden för P172 avgjordes? En rå och småkylig oktoberdag 1966 ute på Hisingen gömda på någon bakgård någonstans. Det är volvomedarbetare på bilden, några av dem är; mannen i hatt och med en hand på bilen är chefsdesignern Jan Wilsgaard, bredvid mannen i ljus rock står tekniske direktören Tord Lidmalm och till vänster närmast bilen utvecklingschefen på PV, Tor Berthelius. Men vem är mannen i den ljusa rocken och vad gjorde han där? Spelade kund? Hur som så är det svärsonen PG Gyllen- hammar, fem år innan han blir VD på Volvo! Vad kan ha spelat för roll redan här? Bilen OA275 var vd Gunnar Engellaus tjänstebil i en speciell ljusblå färg.
Volvo kom att kalla projektet för P172, och det sjösattes våren 1965. Den baserades på den kommande 164-modellens komponenter, men med kortare axelavstånd. Även motorn, en B30 på 2978 cc som vid 6000 r/m skulle ge 180 hk SAE, hämtades från 164:an. Man tänkte sig från början tre SU-förgasare, men avstod från det. Verkstäderna hade haft problem att synkronisera två SU-förgasare. Till slut fastnade man för bränsleinsprutning. Maxfarten beräknades till 200 km/h med en accelerationsförmåga på 8,0 sekunder från 0 – 100 km/h.
Inte mera än lera
Modellen passerade ritbordet och arbetet rullade på rätt snabbt och redan i september 1966 hade man en fullskalig, olackerad modell i lera, att visa upp. I en ny visning oktober samma år hade man lackerat den i en mörkblå färg och utrustat med amerikanska Rostylefälgar licenstillverkade i Storbritannien. Tanken, förutom sedan-modellen, var att man tog höjd även för ett cabriolet-utförande, något som hade visat sig alldeles för kostsamt på P1800:an. Modellen skulle lanseras som 1970 års modell.
Produktionen skulle ske i Sverige, i Olofström, och man tänkte sig en årsproduktion på 10 000 bilar och en första serie på 50 000 bilar. Priset i USA hade man tänkt sig skulle ligga på cirka 6000 dollar.
Attrappen av inredningen. Visar tydligt att Volvo tänkt sig endast två + två bilen. Kardan-tunneln är placerad så att det omöjliggör en tredje person i baksätet.
Men det blev inte mera än lera! Redan i början av 1967 gick projektet i graven och anledningen till det var mångfacetterat. Dels var investeringskostnaderna höga, direktionen var tveksam till framtiden för denna typ av vagn och sedan fick man mothugg från återförsäljare i USA som hävdade att den skulle få svårt att stå sig i konkurrens med den betydligt billigare Mustangen.
Inte lätt veta rätt
Gjorde man rätt som lade ner projektet? Svaret på den frågan är hypotetiskt eftersom vi inte har något facit. Det är ju, som jag skrivit inledningsvis, många tankar och idéer som föds på en designavdelning, och som vi aldrig får se. För vad vore en designavdelning där det inte sprudlar av kreativitet? Kreativitet är förändringens moder!
Och det här gäller även Volvo, men sjutton vet om det ändå inte varit värt att satsa på just den här modellen med dess tidlösa linjer. Istället för denna skapelse behövde ändå Volvo förnya den nu rätt gammalmodiga P1800:an. Resultatet av det blev att göra om bakpartiet och vips så var ”fiskbilen” född.
Egentligen var det väl först när C70 lanserades 1996 som Volvo uppfyllde drömmen man hade med P172, nämligen en GT-bil som utfördes både i coupé-modell som cabriolet.
Det är inte lätt att göra rätt, om det nu var rätt eller fel att göra som man gjorde. Det tillhör förflutenhetens tid och vi kan konstatera att det blev inte mera än lera.
En bättre bildvinkel där fotografen dels lyckats avskärma stödhjulen helt och hållet, dels lyckats med en bättre färgåtergivning. I bakgrunden syns bland annat Volvos Personlast-terrängbil 903, mera känd som ”valpen”. Men det är en annan historia.Här är en annan bild på prototypen P172, med dubbla framlyktor. Troligtvis bytte man ut lyktor och grill för att se olika varianter, vad som passade bäst.Så här skall den ha sett ut innan man lackerade den. Bilden alltså tagen i september 1966.
Volvo Cars har köpt in den 1967 Volvo 1800 S som en gång ägdes av Sir Roger Moore och som kommer att visas upp i Volvo Cars Heritages monter på Techno-Classica Essen, Tyskland, 21-25 mars. Det blir första gången bilen visas på en klassisk bilutställning i Europa.
Moores bil byggdes på Volvo Torslanda-fabriken i Sverige i november 1966. Denna pärlvita 1800 är utrustad med hjul försedda med den sällsynta ”trunkade” Mini-Lite-ekerdesignen i original, Hella dimljus och en Volvo träratt. Inuti har bilen fortfarande detaljer från filmen ”The Saint”, som t.ex. en termometer på instrumentbrädan och en separat inbyggd fläkt, som vanligtvis gav skådespelarna lite svalka under filminspelning.
Moore är den dokumenterade första registrerade ägaren till den här berömda 1800 S. Registreringsskylten NUV 648E, utfärdades den 20 januari 1967. Moore undertecknade registreringshandlingarna två veckor senare och dessa har följt bilen sedan dess.
Träratten i originalB20-motor med dubbla SU-förgasare ger 115 hk. Bilen är helt körbar
På Techno-Classica kommer Moores bil att ställas upp tillsammans med en annan Volvo 1800, en totalrenoverad 1967-modell som tillhör Håkan Samuelsson, VD och koncernchef för Volvo Personvagnar. Samuelssons klassiker är lackerad i den ovanliga Light Green-färgen och är utan tvekan en av de finaste 1800 i Europa.
”The Saint” med Roger Moore var min favorit TV-show på 60-talet och sedan dess ville jag alltid ha en P1800, säger Samuelsson. ”Det är den mest legendariska Volvo-modellen hela tiden och ett bra exempel på skandinavisk design.”
I ”The Saint” hade bilen den berömda ”ST 1” -skylten och visades första gången i avsnittet ”A Double in Diamonds”, filmad i februari 1967. Den följde sedan karaktären Simon Templars resa ända tills serien avslutades 1969.
Moore sålde senare bilen till skådespelaren Martin Benson, som spelade Mr Solo i James Bond-filmen Goldfinger (1964). Flera ägare följde och i början av 2000-talet var bilen noggrant restaurerad till nästan original skick.
”Volvo Personvagnar köpte stolt denna bil för några år sedan och vi är väldigt mycket glada över att kunna visa den på Techno-Classica. Det är en unik bil med en anmärkningsvärd historia ”, säger Per-Åke Fröberg, chef för Volvo Cars Heritage.
Volvo Cars kommer också att visa: en enstaka 1968 1800 ES prototyp byggd av den italienska tränare Pietro Frua; en oskyddat 1973 1800 ES i Orange, aldrig körd på vägen; en extremt sällsynt 1966 1800 Volvoville konvertibel, varav endast 30 byggdes; och en tidig 1961 P1800 ladugård.
Bosse Oscarsson som jobbat med Volvo reservdelar sedan 1954 och var medlem i P1800 klubben sedan han köpte en sådan. Han berättade på ett möte om hur Volvo i Göteborg och ÅF skrotade ut delar och det blev ramaskri i församlingen. Bosse blev invald i styrelsen och med att hålla i kontakten med Volvo i Göteborg vad gällde reservdelar till P1800. Chef på Volvo Parts var Sven Käll. Bosse kände Sven sedan tidigare och kontaktade honom med vad medlemmarna tyckte om utskrotningen. Sven förstod problemet och lovade att inga P1800 delar skulle skrotas utan tillfalla klubben.
Denna, mycket uppskattade, uppgörelse kom även övriga Volvoklubbar till del allt eftersom de tillkom. Sedan uppstod problemet när det var många klubbar – det var för mycket arbete för Volvo att sortera de utskrotade delarna till respektive klubbadress liksom att det fanns två 164-klubbar. Volvo kom då med ett krav att skicka alla delar till ett ställe.
Svenska Volvo Klubbar i Samverkan
På Volvos initiativ bildades då en paraplyorganisation 1991 för alla klubbar ”SVIS” (Svenska Volvo Klubbar i Samverkan). Det var ju en pensionerad reservdelsman Volvo såg som projektledare för SVIS. I detta fall Bosse O. som man såg som den person som skulle driva verksamheten i SVIS.
Vi den tiden fanns det PV, P1800, 164, Amazon och 262C klubbarna. Någon paraplyorganisation blev aldrig verklighet. Det var ett organisationsförslag som Volvo presenterade på mötet 910422 för klubbarna. I det fanns bl.a önskemål om att v, i SVIS, skulle ta hand om alla utländska klubbars frågor om reservdelar mm. Något sådant hade vi inte kapacitet till. Dessutom så blev detta organisationsförslag om paraplyorganisation en briserande bomb när klubbarna kände sig överkörda och skulle hamna under SVIS.
Det man ofta inte förstår är att den operativa delen i reservdelslagret och den demokratiskt sammansatta styrelsen har olika uppdrag och förutsättningar.
Det mesta hade skrotats
Vi hade sett hur det gått med utskrotningen av PV och Amazondelarna. Det mesta hade skrotats innan vi fick chansen att få delarna till klubbarna. Nu visste vi att det fanns en stor mängd 140-delar som skulle skrotas. Vi ville, visa av erfarenhet, försöka förebygga att 140-delarna hamnade i skrotpressen. På den tiden var 140 en vanlig bruksbil och man var lite skeptisk till att lämna ut delar till rullande bruksbilar. För att vi skulle få 140-delarna så krävdes att det fanns en seriös 140-klubb. Lars-Erik Nilsson i Perstorp hade, i ett svagt ögonblick, sagt att han funderade på att starta en 140-klubb, men inte kommit till skott. Direkt efter mötet på Volvo om skapandet av SVIS så ringde Peter Bengtsson Lars-Erik och sa att nu är det dags att starta 140-klubben om vi ska kunna rädda delarna till 140 serien. Sagt och gjort, Lars-Erik startade 140-klubben och mycket 140-delar kunde räddas från pressarna.
SVIS fann en lämplig lokal i Köping i Volvos fd snickeriverkstad som Volvokomponenter hade haft på gården till KMV:s industriområde vid Otto Hallströms väg. Lokalen hyrdes av kommunen. Samtidigt tecknades ett avtal med Volvo om leveranser av alla delar till Köping. Amazon och 262C lämnade sina lager av delar till SVIS som start, PV klubben ansåg att man inte fått det av Volvo utan hade köpt sitt lager. Verksamheten har hållits igång på ideell väg.
Branden 1995
Bo Oscarsson begrundar resterna efter branden i lagret 9 juli 1995, Köping
Dock drabbades lokalen av en brand 1995. Vid 22:30 tiden på söndagskvällen 9 Juli larmades räddningstjänsten om branden. Det var en svårsläckt brand och det var inte förrän vid halv femtiden som det var släckt och byggnaden totalförstördes. Branden hade ingen naturlig förklaring men behöver heller inte ha anlagts med brottsligt uppsåt. Det kunde ha varit en cigarettfimp spekulerade polisen. 1000 artiklar hade man hunnit katalogisera, mycket av det brunna var reservdelar som inte går att få tag på. Värdet låg på 3-4 miljoner kronor. Med enorma insatser från medlemmar som tvättade delar lyckades man rädda de flesta av delarna.
1996 går flytten ett par kvarter bort till nya lokaler på Sjötullsvägen 3 vid södra infarten till Köping.Folksam ställde upp så vi kunde bygga upp ett nytt lager. Vi skulle vid detta tillfälle få delar från Volvo till 140, 160 262C och 780 dessa berörs i steg 2 inom en 5-års period. Volvos avtal med GCP i Jönköping gällde än så länge endast PV, Amazon och P1800, Volvo hade flyttat 1200 artiklar på prov till GCP med följd att priserna steg ordentligt. Fyra PV skärmar t.ex gick upp från 6 506 kr till 13 848 kr. Klubbarna hade ett möte med Hans Hartman på GCP några veckor innan och då sades inget om höjningar utan endast att det var viktigt med ett samarbete.
Stort lager köps in från Libanon
1998 fick man köpa in ett stort lager av delar från Beirut i Libanon det var 5 500 olika artiklar passande alla modeller upp till 240. Som kuriosa kan nämnas att det tar 15 minuter per artikelnummer från det att spåra ett lager och göra affär, till det att en lista kommit till medlemmarna via klubbtidningarna. Beirutaffären son innehöll 5 500 artikelnummer ta det gånger 15 minuter så får man en hint om vilket arbete som lagts ner. Det handlar om 1 375 timmars arbete på denna affär.
Under året så var det uppe till diskussion om att ändra SVIS stadgar så utländska klubbar kunde bli medlemmar. Tanken var från PV klubben sida att rösta in Holländska V44-klubben. En kommentar på stadgegruppens möte var ”hur skall vi kunna ta med utländska klubbar i SVIS när vi inte ens kan enas här hemma i Sverige” Diskussionen lede därför snabbt in på vad ska vi ha SVIS till i framtiden. På ett extra årsmöte den 7 november så röstades denna stadgeändring ner av 3 medlemsklubbar Amazon, P1800 och 262C. Det blev endast svenska klubbar.
1999 knöt man kontakt med två av Sveriges skickligaste renoverare av växellådor samt bakaxlar som pensionerats från fabriken i Köping. 2 ton av Volvo specialverktyg hade anlänt och skulle sorteras. Tanken med dem var att hyra ut dem till medlemmarna.PV-klubben ordnade ett planeringsmöte i Göteborg på Volvo 20 augusti där 6 klubbar var närvarande och skickade via sin sekreteraren en resumé till SVIS från träffen. Gruppen var enig om PV-klubbens förslag i allt utom frågan om utländska klubbar.
SVIS skall vara ett representantskap för Volvoklubbarna.
Sammanslutningen ska vara en politisk och kommersiellt obunden ideell organisation.
SVIS skall stödja och utveckla samarbetet inom olika delar av Volvoklubbarnas verksamhetsområden, verka för en ökad förståelse för det kulturella värdet i att bevara Volvo-bilhistoria för framtiden samt ge enskilda medlemmar i respektive Volvoklubb städ i deras hobby.
Flera klubbar önskade en stadgeändring som skulle återspegla möjligheten till en framtida samlad verksamhet – ”Volvoklubb Sverige”. En fördel kan vara just ”Volvo” men en nackdel att ”själen” i verksamheten försvinner om klubbarna försvinner tyckte församlingen. Stadgegruppen skulle se på detta.
Bosse O var på möte med Volvo och alla delar skall gå till GCP i Jönköping han undersökte också om ett stöd på 150 000 kr till hyra av lokalen, 125 000 kr beviljades.
2000fick vi köpa ett stort lager av nya och begagnade delar från Sandvikskroten i Köping som ägaren hade köpt dels från Volvohandlaren Hans Persson i Köping samt i USA under många år och aldrig avyttrat något.
Bosse hade i mars via Volvohandlarföreningens Servicemarknad PV: Ulf Kolbratt fått igenom ett rabattavtal där Volvohandlarna i Sverige rekommenderades att acceptera att lämna angivna rabatter mot uppvisande av medlemskort i någon av de sju medlemsklubbarna i SVIS att gälla från 15 maj. Rabatten var på mellan 5-20% beroende på kod. Eftersom detta var en rekommendation så tillämpade endast ett fåtal Volvohandlare dessa rabatter.
235 pallar med motorer
Vi fick 235 pallar med motorer från Flen så behövde man en motor eller block var det bara att hämta gratis på SVIS.
2001fick SVIS efter ett tips från en 262C medlem: Jörgen Lindblad, att en av Volvos återförsäljare på Cypern skulle avsluta sin verksamhet med Volvo och inrikta sig på Nissan, och ville sälja ut sitt lager av gamla volvodelar. Timingen passade bra då Bosse Oscarsson var på Cypern och kunde åka över och se med egna ögon. Det fanns ofantligt många fina delar. Ett bud lades på allt ihop och accepterades.
Nu blev det mer jobb för Bosse även under semestern fick han packa delar i 2 st 40 fots containers med allt från PV till 850. Sedan blev det problem med de Cypriotiska myndigheterna de trodde nämligen inte att det pris vi betalt var rätt utan alldeles för lågt och att säljaren skulle få ut pengar i Sverige också. Handlaren hade inte skrivit ner sitt lager. Volvo hjälpte till i diskussionen. Någon lösning fick vi inte fram och då containrarna kostade pengar för Volvohandlaren såldes de vidare till en annan part på Cypern. Försök gjordes att köpa från honom men nu hade priserna stigit i höjden.
Äntligen har GCP börjat skrota ut delar och levererat till SVIS i första skedet 300 pallar med bl.a klädslar till 200/700 serien och inom kort ytterligare 200pallar.
2002: Verktygsutskrotning från Volvo Olofström till PV, 140/164 samt P1800. PV klubben skickade sina verktyg på skärmar till Leksands Bilplåt. 480-klubben väljs in i SVIS.
I november 2003 så samlades klubbarnas SVIS representanter på Runö folkhögskola utanför Åkersberga för ett seminarium totalt 16st deltog. Kursen gällde SVIS styrelseutveckling. Peter Bengtsson hade i inbjudan följande citatsom passade utmärkt:
– Vilken väg skall vi ta? Sa Alice i Underlandet till kaninen. – Det beror vart du ska sa kaninen. – Det vet jag inte, sa Alice. – Då spelar det ingen roll vilken väg du tar, svarade kaninen.
Vi diskuterade vad vill vi i klubbarna, reservdelar, gemenskap och tidningssamarbete utav detta senare blev det inget. På söndagen kom den nyinsatte Bengt Lennerbert och presenterade den nya tjänsten Heritage Marketing inom Volvo. Bengt skulle sitta som spindeln mellan världens klubbar och Volvo. Han hade också en vision om ” Volvo Car Classic Center” i Göteborg. Bengt gav ett råd: ”Ha tålamod, tålamod och åter tålamod vid kontakter med Volvo tänk igenom förslaget, gör en elegant presentation, fundera vad kan Volvo få ut av idén. Tänk: samarbete. utgå inte från att det finns pengar att hämta.”
I mars 2004 valdes Storvolvoklubben in i SVIS på ett extra årsmöte efter det ordinarie årsmötet men lämnade vid årsskiftet 2006/7 motivet var att det inte fanns något till deras bilar.
Moms på delarna
2007 Införde skatteverket moms på SVIS så allt blev 25% dyrare. Under året gick Express klubben upp i 140-klubben. Volvo kom in med ny representant i Claes Rydholm som var ansvarig för den nya Volvo Cars Heritage.
På sommaren 2008 var det dags för flytt igen från lokalerna i Köping som vi haft sedan 1995 till billigare lokaler i Munktorp 10 km från Köping bakgrunden till flytten var att Poståkeriet var intresserad av lokalen och var villiga att betala dubbelt så mycket. Det var ganska mycket som skulle flyttas och hjälp behövdes. Klubbarna hade ca 15000 medlemmar 2 st anmälde sig och 1 kom. Via den lokala tidningen Bärgslagsbladet så skrevs ett mycket bra reportage och man efterfrågade även efter hjälp detta gav 10 personer. Allt som all kördes 30 lass till Munktorp varav 23 var med Poståkeriets stora Scania. I Munktorp stod redan 300 pallar som hade kommit från GCP. Under året tillkom 240-klubben och en ansökan från 700/900 klubben.
2010föreslog Amazonklubben att klubbarna skulle betala 2 kr per medlem till SVIS detta avslogs med motiveringen att det inte behövdes.
200-klubben läggs ner vid årsskiftet 2011-12 och går ur SVIS men under 2012 kommer en ansökan från C70 klubben.
Varje år har det lagts ner ca 30-35 000 timmar ideellt av ett gäng pensionärer från början fem st på att sköta lagret.
Situationen idag
Ser vi till det idag så står många pallar ouppackade och att ett lager program bör införskaffas, samt en inventering av delar görs för att kunna veta vad som finns. Framtida leveranser på de gamla delarna blir mindre nu kommer det till bilar som det inte i dagsläget finns klubbar i SVIS så man får vara beredd att bevara för framtida klubbar. Sedan är frågan vad får vi från GCP det har inte varit någon leverans de senaste tre åren…
De klubbar som ingår i SVIS är: PV, P1800, Amazon, 140, 164, 262C & 780, 480, 700/900, samt C70-klubbarna.
Källor: SVIS årsredovisningar, Brev från Bosse Oscarsson, PV-klubben, Minnesanteckningar, P1800-klubbens bildarkiv mm. Johan Rudbäck Ordf Club 262C & 780 2018-02-19
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
Om du tillhör någon av dessa kategorier måste du först logga in med dina medlemsuppgifter här under eller i panelen.
[box type=”warning” ]
OBS!
Kontrollera dessa punkter INNAN du kontaktar oss!
Har du betalat din medlemsavgift för innevarande år?
Har du registrerat dig som användare på denna hemsida? Om inte så gör detta HÄR
Har du loggat in med dina användaruppgifter?
Är du klubbmedlem, kan svara ”Ja” på frågorna ovanför men intefår tillgång till innehållet TROTS att du har loggat in – skicka oss din mailadress samt medlemsnummer via formuläret här under. Se till att du är inloggad INNANdu använder detta formulär!
Två nya hedersmedlemmar i Svenska Volvo P1800-klubben
Enligt 7§ i stadgarna för Svenska Volvo P1800-klubben kan person som i mycket stor utsträckning arbetat för Svenska Volvo P 1800-klubbens främjande och/eller syften av föreningsstämman utses till hedersmedlem i klubben. Vid föreningsstämman i Nyköping den 1 juli 2017 utsågs, på förslag av styrelsen, Kenneth Collander och Mats Westerman till hedersmedlemmar. De tog emot plakett och blommor under applåder från stämmodeltagarna och tillönskades fortsatt framgång i forskningsarbetet om P1800-bilens historia. Förhoppningsvis kan resultatet av Kenneths och Mats fortsatta arbete leda till ett resultat som presenteras inför klubbens 40-årsjubileum år 2019.
Här nedan återges styrelsens motivering till hedersmedlemskapet.
”Kenneth Collander och Mats Westerman, er forskning som bland annat lett till boken ”P 1800-från idé till prototyp och produktion” är grundad på ett passionerat intresse och stort tekniskt kunnande. Ni har också visat unik förmåga att ur stora företags arkiv ta fram fakta och att genom personliga kontakter med P 1800-bilens pionjärer verifiera dessa. I ett akademiskt sammanhang skulle er bok ha varit väl godkänd som en doktorsavhandling inom ämnet teknisk industrihistoria. Nu får ni nöja er med att vara ”doktorer” dvs. hedersmedlemmar i Svenska Volvo P 1800-klubben.
Svenska Volvo P 1800-klubbens årsmöte 2017 har beslutat utse er till hedersmedlemmar.”
Hans Hellerstedt, Ordförande Svenska Volvo P 1800-klubben
Volvo P1800 är en ikon i bilkretsar – helt enkelt en helgonlik bil, som är himmelsk att köra.
Vissa bilar förknippas med vissa personer. Tänk på Honda NSX och i dina hjärnvindlingar dyker Ayrton Senna upp. Om du i stället kommer in på Aston-Martin DB5, ser du automatiskt James Bond för ditt inre öga. Vad vore väl SAAB:s tvåputtrare utan Erik Carlsson på taket? Och när en musik- och motortok tänker på Brian Johnson leds sinnet automatiskt in på AC/DC-sångarens Bentley 4½ Litre. För att inte nämna revyförfattaren Kar de Mumma och hans Rolls-Royce Silver Dawn, i många år var ett radarpar. Så har vi förstås Volvo P1800, en bil som intimt hör samman med Pelle Petterson och Roger Moore – eller ska vi i det senare fallet hellre säga Helgonet… eller Simon Templar?
Från 1 hästkraft till 100
I ungdomsåren spelade Sir Roger riddaren Ivanhoe. Något senare i karriären bytte han sin 1 hästars vita fyrhovade springare mot en likaledes vit men nu fyrhjuls 100 hästars Volvo P1800. Kombinationen skapade tv-historia, för att säga det milt.
Historien om att produktionsbolaget ursprungligen ville att Mr Moore skulle köra en Jaguar E-type, men att den engelska biltillverkaren inte kunde få fram en i tid och att det därför blev en svensk bil, har vi hört förr. Ävenledes har vi hört berättelsen om hur Volvochefen fick ett vredesutbrott när det visade sig att en svensk låg bakom vinnarförslaget till företagets nya sportbil. Han, Gunnar Engelau, ville att ett snofsigt designhus skulle stå bakom för att sprida glans över bilmodellen.
– Min far, Helmer Petterson, bad mig skissa upp några förslag. Då var jag hos bildesignern Frua i Italien och lämnade in mitt förslag i hemlighet, berättar Pelle Petterson, i en intervju jag gjorde hemma hos honom för många år sedan.
Chefen lugnade sig, senare hade han förövrigt en egen P1800, och produktionen kom igång. Engelau fick all anledning att känna sig stolt och nöjd, eftersom bilen blev en tidlös ikon. Ganska nöjd, men inte helt, blev ävenså Pelle.
– Från början ville jag ha bredare däck men ingenjörerna sa att axlarna inte klarar det. Därför tycker jag bilen fick en lite feminin utstrålning.
Total lycka
Volvos museum i Arendal har flera P1800 bilar – en del utställda, andra i lager. En av lagerbilarna fick jag låna en vacker och solig sommarmorgon. Lyckan var total eftersom det här är en av mina absoluta favoriter på fyra hjul, så förväntningarna var på topp.
– Den här tar vi, den är fin att köra, säger Anders Andersson och pekar på en gråblå bil.
Anders manar mig att skruva ner förväntningarna, eftersom bilutvecklingen gått framåt en hel del under de decennier förrunna sedan denna bil rullade ut ur fabriksportarna.
– Du kommer att märka hur mycket som hänt, säger Anders, som jobbar på Volvomuseet med underhåll och utställningsverksamhet.
Första intrycket är överraskande positivt. Bilen är låg men erbjuder inget större problem att ta sig in i. Väl på plats känns körställningen förvånansvärt bekväm och att instrumenteringen är såväl snygg som prydligt upplagd försämrar inte upplevelsen. Men sedan kommer det! Ut med choken, ner med kopplingen, vrid om nyckeln… Motorn drar igång bra men tomgången känns osäker. Vi kör ut ur garageporten. Styrningen saknar servo så ratten kräver lite extra kraft. Den korta växelspaken ligger fint i handen och växlarna glider smidigt in, den ena efter den andra, medan motorn drar snällt.
Efter en stund måste chokeknappen in. Fortfarande är motorn lite kall och tomgången förblir ostabil när vi bromsar ner till stopp vid första vägskälet. Bromsar ja! Hejdarna är mjuka. Stoppkraften känns lite klen vid normal högerfotskraft. Förmodligen finns två lägen på detta, med trumbromsar utrustade, fordon. Antingen trampas bromspedalen ner lugnt och sansat och då är inbromsningen lugn och sansad, eller så står man på pedalen och då blir inbromsningen… tja, lugn och sansad, typ. Den som vill panikbromsa får väl, likt Fred Flinta, sätta hälarna i marken!
En långkörare för ett helgon
Jag hinner inte köra många meter innan jag blir totalförälskad i bilen, förtjust var jag som bekant redan innan. Snart har den allmänna förståelsen för amerikanen Irv Gordon vuxit till full förståelse. Irv, mannen som har världsrekord att köra långt med en och samma bil. Hans Volvo P1800 från 1966 har gått över 100 varv runt jordklotet, eller sträckan månen tur och retur mer än fem gånger. Denne numera pensionerade NO-lärare hade kört 450 616 mil på sin 70-årsdag och förra sommaren passerade han 515 000 mil!
Irv Gordon köpte sin Volvo P1800 1966. Under de 50 åren har han i snitt rattat den 10 000 mil per år. Så här lär han ha sagt i något sammanhang: ”Jag köpte Volvon en fredag, och jag blev direkt förälskad. Jag kunde inte sluta köra den. Det har aldrig handlat om att försöka köra en, två eller tre miljoner miles. Det har alltid handlat om resorna. Jag gillar att köra, och att uppleva livet genom min Volvo.”
Redan 1989 hamnade därför Irv och hans P1800 i Guinness Rekordbok. Då stod mätaren på 270 000 mil.
Eftersom Roger Moore nyligen gick bort sitter han måhända i sin himmel och blickar ner på oss där vi rullar fram. Troligtvis fick han inte med sig sin bil dit han gick, inte ens helgon lär få ta med sig något materiellt till de högre sfärerna. Men han är nog ändå nöjd, speciellt var gång en Volvo P1800 rullar ute på gatorna. Säkert håller Mr Moore ett speciellt vakande öga på Irv Gordon och hans fordon med registreringsnumret MILNMILR (miljonmilesbilen). Själv hade Sir Roger ST1, åtminstone på tv!
Conny Åquist
Faktaruta
Tillverkningsår: 1961-73
Längd: 4,4 m
Bredd: 1,68 m
Höjd: 1,28 m
Motor: B18 (1961-69) därefter B20
Effekt: 90-135 hk
Växellåda: 4-vxl manuell, 4-vxl manuell med överväxel, 3-stegs automat
Svenska Volvo P 1800 klubbens hedersmedlem Sir Roger Moore har avlidit i en ålder av 89 år. Han var en framstående ambassadör för bilen Volvo P1800 som han använde flitigt i filmerna där han spelade Helgonet och bilen är mycket starkt förknippad med honom.
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
Om du tillhör någon av dessa kategorier måste du först logga in med dina medlemsuppgifter här under eller i panelen.
[box type=”warning” ]
OBS!
Kontrollera dessa punkter INNAN du kontaktar oss!
Har du betalat din medlemsavgift för innevarande år?
Har du registrerat dig som användare på denna hemsida? Om inte så gör detta HÄR
Har du loggat in med dina användaruppgifter?
Är du klubbmedlem, kan svara ”Ja” på frågorna ovanför men intefår tillgång till innehållet TROTS att du har loggat in – skicka oss din mailadress samt medlemsnummer via formuläret här under. Se till att du är inloggad INNANdu använder detta formulär!
För 54 år sedan hade en liten grupp av amerikaner lagt en deposition på var sin nya Volvo P1800 och väntade tålmodigt på att deras engelsk-svenska bilar skulle komma fram. De var lyckligt ovetande om de dramatiska händelser som kom att inträffa på andra sidan Atlanten.
Den 29 mars 1962 på Themsen strax utanför London, hade fraktfartyget MS Kassel just tagit ombord ytterligare last i form av Scotch Whisky och 29 st Volvo P1800 bilar tillsammans med en last av rör från Tyskland. Fartyget avseglade mot Houston, Texas, och allt gick mycket väl … tills hon kolliderade med MS Potaro.
Vid den våldsamma kollisionen revs MS Kassel upp i fören så att vatten kunde strömma in ettans lastrum. Det var här 18 av Volvobilarna fanns och det inströmmande vattnet gjorde att bilarna flög runt och kraschade in i varandra okontrollerat. MS Kessel lyckades hålla sig flytande och togs snabbt in i torrdocka i Tilburys hamn för att skadorna på fartyget och lasten skulle kunna bedömas.
Från Jensenfabriken i West Bromwich, där P1800 produktionen var baserad, skickades produktionschefen och projektledaren Sven-Olof Andersson för att se hur illa det var ställt. Efter det att bilarna hissats upp blev skadorna lätta att se. Bortsett från att ha varit inlagd i en buljong av whisky och saltvatten och de uppenbara effekterna av att ha kastas runt i lastrummet hade bilarna skadats ytterligare genom ovarsam hantering av räddningspersonalen som bl.a. hissat upp bilar med krokar som hakats fast direkt under skärmkanterna i vissa fall. Dessutom hade instrumentpanelerna i aluminium inte mått bra av att bada i Thames vatten.
Otroligt nog befanns elva bilar av 29 vara oskadade och skeppades nu vidare till Houston för överlämnandet till sina entusiastiska nya ägare som inte visste någonting om tillbudet deras bilar hade upplevt. De skadade bilarna skickades till Göteborg och förvarades dolda i en lugn del av Volvos fabrik där de inte kunde ses. På slutbesiktning befanns fyra av bilarna vara skadades bortom all räddning och avyttrades på lämpligt sätt. De återstående bilarna såldes vid en intern auktion där många från Volvos ledning deltog i budgivningen.
De mer lättskadade bilarna såldes först och det tog flera veckor innan alla var sålda för ungefär en fjärdedel av det normala försäljningspriset. De sista bilarna som såldes var de mest allvarligt skadade av alla och hade stora skador på paneler och hade ofta demolerade tak.
Volvo ställde ett villkor för köparna av dessa bilar – de var tvungna att ”lova” att inte att sälja bilarna vidare till allmänheten förrän tidigast tre år senare, delvis på grund av rädsla för snabb korrosion genom bilarnas salta bad. Denna rost skulle inte ha gett Volvo något bra rykte men det visade sig att detta var en regel som bröts av några nästan omedelbart.
Så, hur blev ödet för de s.k. Whisky bilarna? Tja, bortsett från de fyra som skrotats av Volvo verkar det inte finnas några uppgifter om vart de tog vägen. Alla bilarna fanns mellan produktionsnummer 3226 och 3285 så om din egen P1800 faller inom detta intervall och har en mystisk doft av whiskey kan det mycket väl vara en av dessa bilar vi nämnt i denna artikel.
Chris Haining, September 24, 2015
(Alla bilder och alla fakta är hämtade från den utmärkta boken ”Volvo P1800- från idé till prototyp och produktion” av Mats Eriksson & Kenneth Collander. Trafik-Nostalgiska Forlaget ISBN 978-91-86275-71-6. Köp den.)
Artikeln publicerad med tillstånd av Chris Haining
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
I ungdomsåren spelade Sir Roger riddaren Ivanhoe. Något senare i karriären bytte han sin 1 hästars vita fyrhovade springare mot en likaledes vit men nu fyrhjuls 100 hästars Volvo P1800. Kombinationen skapade tv-historia, för att säga det milt.
Volvos museum i Arendal har flera P1800 bilar – en del utställda, andra i lager. En av lagerbilarna fick jag låna en vacker och solig sommarmorgon. Lyckan var total eftersom det här är en av mina absoluta favoriter på fyra hjul, så förväntningarna var på topp.
Efter en stund måste chokeknappen in. Fortfarande är motorn lite kall och tomgången förblir ostabil när vi bromsar ner till stopp vid första vägskälet. Bromsar ja! Hejdarna är mjuka. Stoppkraften känns lite klen vid normal högerfotskraft. Förmodligen finns två lägen på detta, med trumbromsar utrustade, fordon. Antingen trampas bromspedalen ner lugnt och sansat och då är inbromsningen lugn och sansad, eller så står man på pedalen och då blir inbromsningen… tja, lugn och sansad, typ. Den som vill panikbromsa får väl, likt Fred Flinta, sätta hälarna i marken!
