Författare: Ulf Selstam

Förra Gotlandsträffen kändes lite osäker med tanke på rådande omständigheter men det blev en bra uppslutning ändå till sist. Hur skulle det gå i år? Det märktes ganska tydligt på anmälningarna att pandemin var på väg att klinga av, inga större tveksamheter.

Till årets träff så anslöt 15 bilar, vilket är mycket bra. Vi skulle samlas i Fridhem i sedvanlig ordning. Detta område har en anrik historia med en ödmjuk prinsessa som uppförde ett sommarresidens här under 1860-talet. Prinsessan Eugenie älskade Gotland och lät även uppföra ett sjukhem på ön.

08.30 stod alla bilar och deltagare uppradade med säkerligen höga förväntningar på träffen. Det tål att upprepas igen, alla deltagare gör den här träffen alltid så fantastisk. Glada miner och skratt plus vackert väder är en bra förutsättning för en lyckad träff samt en välplanerad rutt med café-besök, studiebesök etc.

Efter en presentation av oss själva och våra bilar så var det dags för första anhalten, ett hemligt café någonstans. Vi tog god tid på oss när vi åkte iväg för att samla ihop fältet. Som vanligt när man kör först så blir det många blickar i backspegeln för att se att alla kommer iväg. Gotlänningen Ingmar Danielsson ligger alltid sist i kortegen för att få en god överblick av trafiken, det känns bra att han hade den positionen.

Färden gick i nordöstlig riktning. Vi passerade många fina gårdar längs de pittoreska små vägarna. Det ”hemliga caféet” ligger alldeles intill Ekeby kyrka mitt på ön. Café-byggnaden har varit en verkstad för länge sedan och det har även funnits en bensinpump på gården. Det dröjde inte länge innan folk tar för sig av godsakerna som passade förträffligt till kaffet. Många olika bord var placerade lite varstans i den mysiga trädgården. Diskussionerna om olika intressen tar fart i vanlig ordning, oftast är det ämnen som berör bilar förstås. Några samlades under en motorhuv för att kommentera vissa detaljer eller så blev det samtal om kommande bilträffar.

Finurlig frågesportrunda

När de flesta hade fikat klart så avslutades besöket med en finurlig frågesportrunda som i de flesta fall handlade om bilhistoria eller vad som var specifikt för en årsmodell. Senare på kvällen brukade undertecknad dela ut ett symboliskt pris till den person som har fått flest rätt.

Vi rullade vidare österut med våra klassiker. Det var en härlig känsla att se hela kortegen i backspegeln, jag mådde så himla gott av det. Bra medicin för själen.

Efter ca två mils körning så dök skylten upp; Gothem logi. Här kom vi att avnjuta dagens lunch. Vi parkerade våra dyrgripar strax utanför restaurangen.

Henrik och hans fru Annika tog emot oss vänligt. Borden var uppdukade utomhus med tak över huvudet vilket känndes förträffligt i det fina vädret. Maten var under tillagning så vissa av oss passade på att besöka den mäktiga kyrkan Gothem som ligger alldeles intill restaurangen. Det ståtliga tornet reser sig högt upp mot himmelen, nästan överdådigt. Tornets topp är lite speciellt med sitt sadeltak. Kyrkan började att byggas i mitten av 1100-talet men blev helt färdigbyggd i mitten av 1300-talet. Inne i kyrkan så uppenbarar sig fantastiska vägg- och takmålningar. Ett besök rekommenderas.

Laxfilé med primörer

Vi tog plats bland alla de små borden för att inta lunchmaten. Stämningen var på topp i vanlig ordning. Det serverades laxfilé med primörer samt lite tillbehör. Här satt vi länge och njöt av maten. Vi fortsatte att slappna av med en kopp kaffe samt en kaka.

Nästa förflyttning blev åt sydväst. Jag svängde ut på en lite större väg och blickade bakåt för att se att alla kom iväg och just då ringde det i min mobiltelefon, det är Ingmar Danielsson som påpekade att en av bilarna i det bakre fältet inte startat. Någon av deltagarna hjälpte till med en översyn och efter en stund så hoppade motorn igång, skönt.

Fantastisk ö

Vi passerade många platser som var inbäddade av vacker grönska. Gotland är en fantastisk ö som fler bilentusiaster borde upptäcka, inte någon lär bli besviken. När vi hade tillryggalagt ytterligare tre mil längs kurviga vägar så närmade vi oss Viklau. På denna ort finns det ett gårdsmuseum som var vårt nästa mål. Lars Hedström tog emot oss för en rundvandring och berättade att han och hans fru Evy köpte gården i början av 2000-talet. Gården som är från 1800-talet har de rustat upp i långsam takt. Museet, som fortfarande är i en uppbyggnadsfas, innehåller miljöer och föremål mellan 1860-1990. Här finns veteranbilar, emaljskyltar, leksaker, barnvagnar, dockskåp, modellbåtar etc.

Roligt att se handelsboden i gammal genuin miljö med en skyltdocka. I hyllorna finns massor med plåtburkar och plastflaskor. De flesta kommer nog ihåg den ”raketformade” ketchupflaskan.
Efter detta besök så blev det ett välbehövligt uppehåll på några timmar innan kvällens middag.

19.00 samlades vi vid Djupviks hotell som ligger längs västkusten. Här finns en magnifik utsikt över Karlsöarna. Regeln här på hotellet är max fyra personer per bord vilket fungerade bra. Det blev en tre-rätters middag som inleddes med grillad sparris.

Snacket var igång men akustiken i lokalen var undermålig, lite plåtburkseffekt.
Huvudrätten bestod av Gotländskt lamm med potatisgratäng. Det hela avslutades traditionellt med saffranspannkaka och salmbärssylt, utsökt.

Strax innan kaffet så korades vinnaren av frågesportrundan som det här året blev Ulf Ahlman som kom i sin ljusgröna -66:a tillsammans med Annelie Ahlman.

Ännu en fantastisk träff gick mot sitt slut. Tack alla ni som kom. Nästa år blir vi kanske ännu fler bilar.

Varmt välkomna nästa år.

Martin Wallen

Äntligen! Tisdagskvällen den 24 augusti var det dags för den lokala träffen i Ulva, ca 5km norr om Uppsala.

Här samlades under kvällen veteranbilar och motorcyklar av alla tänkbara märken, men främst europeiska och säkert var det ett hundratal bilar på plats under kvällen.

Klubbens Mats Westerman hade kallat P1800-ägare från Uppsala med omnejd och 12 st kom till den välbesökta träffen. Det märktes att det fanns ett stort behov av att träffas och prata bilar och mycket annat.

Bland oss 12 st P1800-bilar hade också fyra st ordföranden samlats, både den nuvarande och de tre tidigare strålande samman av en tillfällighet, det var nuvarande Lennart Savehed och de föregående Bo Torvestig, Mats Westerman och Hans Hellerstedt. Unikt!

Sammantaget en mycket trevlig kväll, tack Mats för initiativet!

Text: Bo Torvestig
Foto: Gunilla Hellerstedt, Bo Torvestig

Vi kallar den Gästriketräffen mest för att vi som ordnar bor där, i år var det deltagare från Uppland, Södermanland, Gästrikland, Dalarna och Hälsingland och vi riktar ett hjärtligt tack för alla er som kom på denna träff.

Årets träff var tänkt att slutföra färden längs Dalälven men under rådande omständigheter i Corona tider gjorde vi om träffen, kortare körsträcka och inga bokade aktiviteter eller lunch utan vi uppmanade till eget fika/mat och naturligtvis att hålla avstånd till varandra, vi avslutade dock vår träff mitt i Nedre Dalälven.

Det blir som det blir sa vi som ordnade och det fanns ingen anmälningsplikt men tur med väder och lite törst efter bilträffar så dök det upp hela 13 ekipage, som lite kuriosa fick vi se många tidsenliga campingutrustningar och kaffetermosar.

Vi startade träffen lördagen den 22/8 2020 kl. 10:00 i Stjärnstund vid sjön Grycken och då många hade redan åkt en bra bit så var det dags för fika på bryggan.

I kolonn vi åkte vidare för ett första stopp efter några mil i Grönsinka på gränsen mellan Dalarna och Gästrikland som är bl.a. känt för många fiskesjöar med dess lugna områden, det blev inte så många fiskehistorier då bilintresserat var större bland deltagarna, dock han vi med det som var dagens tema, fika.

Ett längre stopp vid Gysinge Herrgårds områden där vi fick parkera upp på egen plats intill herrgården med utsikt över Dalälvens forsar, utsprida vid Dalälvens forsar intog vi lunch och naturligtvis lite fika. Vi blev ett populärt inslag för dom många besökarna i parken och många glada tillrop, vi fick se en P1800 under huven och där satts ribban över hur en renovering skall se ut.

Vi fortsatte vår resa en första bit över Sevedskvarn/Mattön där en massa broar går över ett naturskönt älvlandskap invid Dalälven, ett sista stopp och en eftermiddagsfika blev det på Ön i Hedesunda som är beläget mitt i Nedre Dalälven vi hade då åkt en sträcka om ca. 7 mil.

Vi får återigen tacka alla deltagarna och vi hoppas på mindre pandemi tills nästa år för i mitten av augusti år 2021 tänker vi planera in en ny resa någon stans i våra trakter.

Vi som tackar är: Mikael Andersson och Pelle Hedqvist

2016 anordnade vi = Arne Carlsson, Sven Olof Kall och undertecknad den första inlandsträffen. Det visade sig vara uppskattat av deltagarna och därför har vi varit motiverade att fortsätta med detta varje år den andra söndagen september.

I år samlades vi på Tabergstoppen med viss bävan. Väderprognosen var inte så lovande och solen lyste med sin frånvaro, men det regnade dessbättre inte. 12 bilar med 22 glada deltagare sken desto mer. Mest långväga var Susanne och Thomas Kopeczky från Hovmantorp med ca 18 mil i ryggen och ytterligare några fler mil på hemresan. I kaffestugan blev det kaffe med fralla och prat om våra bilar men även en del om Covid 19 och världsläget i allmänhet.

Med Arne som föråkare tog vi oss till Huskvarna på E4:an för att i Huskvarna byta till den gamla Riksettan; ett betydligt trevligare vägval än motorvägen. Målet var Andrémuséet i Gränna. Nästa alla har väl hört något om denne man som satsade allt för att med luftballong ta sig till nordpolen och hem igen. En dokumentär film gav oss en intressant inblick hur färden startade för att sluta på ett minst sagt tragiskt sätt. I efterhand kan man tycka att det var ett dumdristigt försök, dömt att misslyckas. Men vad hade världen varit om ingen vågade sig ut på upptäcktsfärder?

Det ursprungliga programmet för denna träff var överfart till Visingsö utan bilar för middag och remmalag för de som ville uppleva detta. Men vi blev upplysta om att det rådde trängsel på färjorna, vilket vi så klart inte ville utsätta oss för. I stället blev det en trevlig biltur österut på några mil till Bauergården vid sjön Bunn för en sen lunch eller tidig middag, vilket man nu vill kalla det. Hur som helst så var vi klara med måltiden vid 16-tiden och då fanns det ett tillägg i programmet för de som kunde vara intresserade av ett besök på ett mopedmuseum. Innan avfärden kunde man handla i min baklucka ur klubbens sortiment av prylar.

Mopedmuséet var värt ett besök; här fanns utöver ca 300 mopeder, motorcyklar, vanliga cyklar, gamla båtmotorer (både inom- och utombords), motorsågar, redskap. Ja, frågan är vad som inte fanns där?

Text av Mats Skogsfors. Foto: Sven Olof Kall