Regnet stod som spön i backen, men det var ingenting jämfört med alla de spöfiskespön! – som vi fick se senare under förmiddagen.

Vår första anhalt under denna P1800-runda var nämligen ABU-muséet i Svängsta. Detta betraktas som ett av landets finaste industrimuséer.

I Svängsta, norr om Karlshamn, startade Henning Hammarlund Halda fickursfabrik 1877 . Dessa ur nådde världsberömmelse redan 1893 vid världsutställningen i Chicago. 1929 gick fabriken i likvidation och verkmästare Borgström köpte då kvarvarande lager och urdetaljer och vissa maskiner och startade egen verksamhet 1921. Produktionen bestod då av fickur, teleur och taxametrar, från 1939 även fiskeredskap. 1943 flyttade verksamheten in i moderna industrilokaler.

Nästa stopp blev Restaurang Vånga 77.1. Ett jättefint ställe som kan rekommenderas. Vackert läge, trevligt bemötande och god mat. Vem kan t.ex. motstå delikatesser som vildsvin och skivat vildgåsbröst? På vägen dit drabbades vi dock av ett mindre missöde. Plötsligt blev det tvärstopp. En stor björk hade fallit och blockerade vägbanan. Nåväl! Inga problem. Stora, starka P1800-karlar rusade ut ur sina bilar. Lyfte, släpade och drog och lyckades – medan damerna förevigade det hela med sina kameror – på nolltid lösa problemet.

Efter maten anordnades ett litet lotteri med P1800-vinster. Första pris en P1800-mugg gick till Ulf Ahlman. Inte helt oväntat. Kan någon förklara varför den mannen vinner alla lotterier och alla tävlingar han ställer upp i? Borde han inte bojkottas? Till råga på allt verkar han ha tur i kärlek också. Han är ju, som vi vet, gift med Annelli, vår duktiga föreståndare för P1800-shoppen.

Regn regn och ännu mera regn!

Ingen hade väl tänkt sig att den här dagen skulle omfatta ett kyrkobesök. Egentligen hade vi avtalat tid med vår Ivö-guide, Filip Lindgren, uppe på Ivö Klack (134 meter över havet), men vädret gjorde att vi istället sökte skydd i Ivös lilla vackra S:ta Ursula
kyrka, byggd på 1200-talet.

Har ni någon gång besökt Lunds domkyrka? Då kanske ni i dopkapellet sett en sarkofag, där en man vi namn Andreas Sunesen vilar. Sunesen var på 1200-talet ärkebiskop i Lund. I sin ungdom studerade han vid Europas mest kända universitet, hade god relation med påven och företog korståg i Estland. Under ett sådant korståg föll Danmarks flagga, Dannebrogen, mitt under striden ner från himlen rakt i händerna på Sunesen. Detta sågs som ett tecken, och Dannebrogen påstås efter denna händelse vara världens äldsta flagga.

Vad har då detta med Ivö att göra? Jo, även en ärkebiskop kan ibland känna sig trött och stressad. Han längtade efter en plats där han kunde finna lugn och frid. Denna plats hittade han på Ivön, där han bosatte sig i ett hus nära kyrkan. Han var då sjuklig. Det sades att han hade spetälska, men senare rön har visat att han förmodligen hade reumatisk värk. Kan man kanske hoppas att det friska vattnet från den närbelägna Sankta Ursulas Källa fick honom att känna sig lite piggare?

Det berättas att ärkebiskopen en julafton skickade en tjänare till källan för att hämta vatten. När mannen kom tillbaka visade det sig att vattnet förvandlats till vin. Ärkebiskopen bad än en gång tjänaren att gå till källan, men beordrade honom strängt att inte dricka av vattnet. Nåväl, tänkte tjänaren. En liten slurk kan man väl smaka? Men den här gången förvandlades vattnet inte till vin. Än idag kommer bara rent, friskt vatten från källan, allt på grund av den olydiga tjänaren. Den som hoppas på något annat blir besviken.

Dags att lämna kyrkan och ta den nyrestaurerade linfärjan de 720 meterna tillbaka till fastlandet, men först ett besök på Ivö campings café. Underbart att komma in i värmen och få gott kaffe och wienerbröd. Några av oss kröp nära inpå de varma gasolbrännarna och hade ingen lust att gå ut i regnet och kylan igen.

Text: Ingegärd Rayman. Foto: Annelie Ahlman, Rolf Sjöström 

I år anordnade vi vår 3:e lokala träff på Småländska höglandet. Vi var 27 anmälda som kom i 14 fina P1800 bilar. Denna gång började vi träffen på hembygdsgården Malma i Ekenässjön.

Hembygdsgården Malma är ett industri-nostalgi och musikmuseum. Mycket av det som finns i nostalgimuseet är uppbyggt av trämodeller i miniatyrer som visar teknik från förr, uppfinningar och maskiner från olika verksamhetsmiljöer.

Industrimuseet visar Ekenässjöns industrihistoria med glasbruket och lokala fabriker uppbyggda av miniatyrmodeller där de små maskinerna kan startas elektriskt.

Museet innehåller även en stor samling med både kända och okända musikinstrument som kunde både beskådas och prövas.

Till träffen var konstnär Håkan Wickelius inbjuden som förevisade sina tavlor och berättade om den teknik han gör för att skapa sina tavlor ofta med bilmotiv i olika lokala eller nostalgiska miljöer. Dagen till ära hade han gjort flera tavlor med P1800 bilar.

Efter Ekenässjön körde vi i bilkolonn på småländska vägar mot Flishults Gård som ligger vid sjön Flögeln. Här drivs ett lantligt sommarcafé under namnet ”Flygeln på Herrgården”. Där serverades kaffe, kladdkakemuffins med grädde.

Efter fikat gick vi en tipspromenad i parken. Färden gick sedan vidare via Vallsjö Häradsväg med stopp vid Sävsjö slottsruin för fotografering av våra bilar i vacker sjömiljö och för ett gruppfoto.

Därefter körde vi vidare till centrala Sävsjö där vi stannade hos en privat Volvosamlare med många fina bilar i sin samling. Ägaren hade kört ut några bilar från sin samling där han berättade om dess historia. Här kommer några urval.

• • Volvo P1900 från 1956 med glasfiberkaross.
  • Volvo Jakob från 1927. Den har tillverkningsnummer 5.
  • En Volvo P1800 E från 1972. Bilen har en ovanlig grön färg (ocean mist kod 109) med beige inredning. Bilen är i originalskick med endast 3500 mil på mätaren. Det blev många intressanta historier om de olika bilarna som förevisades och vi hade kunnat stanna där många timmar men vi hade ett tidsschema så vi åkte vidare för en avslutande middag på Sandsjöbadens Värdshus med prisutdelning från vår tipspromenad.

Vi som arrangerade träffen tackar alla deltagare som varit med under dagen.

Richard & Ann-Marie Thompsson, Ove & Annika Fröding, Hans & Annelie Brännesson

Årets Bil- och Motormässa i Påskhelgen på Elmia drog drygt 85 tusen besökare under fyra dagar.

Klubben hade som tidigare en egen monter på 40 kvm med två bilar, en P1800S Cab och en ES samt en klubbshop.

Vi lyckades värva fem nya medlemmar och vi sålde lika många bokpaket, tillsammans fick vi in ca 7 700 kr, vilket är nytt rekord.

Vi hade många besökare som ville prata om P1800 i allmänhet och varav flera hade en gång ägt en sådan men beklagade att de hade sålt densamma. Gammal kärlek rostar inte och det gör inte en P1800 heller (om den sköts)!

Vi var den enda Volvo-klubben med undantag av Volvos Museum.

Vi som bemannade montern var Nils Wikström, Christer Adamsson, Håkan Jonsson, Bengt Gustafson, Fredrik Hall och Mats Skogsfors.

Förra Gotlandsträffen kändes lite osäker med tanke på rådande omständigheter men det blev en bra uppslutning ändå till sist. Hur skulle det gå i år? Det märktes ganska tydligt på anmälningarna att pandemin var på väg att klinga av, inga större tveksamheter.

Till årets träff så anslöt 15 bilar, vilket är mycket bra. Vi skulle samlas i Fridhem i sedvanlig ordning. Detta område har en anrik historia med en ödmjuk prinsessa som uppförde ett sommarresidens här under 1860-talet. Prinsessan Eugenie älskade Gotland och lät även uppföra ett sjukhem på ön.

08.30 stod alla bilar och deltagare uppradade med säkerligen höga förväntningar på träffen. Det tål att upprepas igen, alla deltagare gör den här träffen alltid så fantastisk. Glada miner och skratt plus vackert väder är en bra förutsättning för en lyckad träff samt en välplanerad rutt med café-besök, studiebesök etc.

Efter en presentation av oss själva och våra bilar så var det dags för första anhalten, ett hemligt café någonstans. Vi tog god tid på oss när vi åkte iväg för att samla ihop fältet. Som vanligt när man kör först så blir det många blickar i backspegeln för att se att alla kommer iväg. Gotlänningen Ingmar Danielsson ligger alltid sist i kortegen för att få en god överblick av trafiken, det känns bra att han hade den positionen.

Färden gick i nordöstlig riktning. Vi passerade många fina gårdar längs de pittoreska små vägarna. Det ”hemliga caféet” ligger alldeles intill Ekeby kyrka mitt på ön. Café-byggnaden har varit en verkstad för länge sedan och det har även funnits en bensinpump på gården. Det dröjde inte länge innan folk tar för sig av godsakerna som passade förträffligt till kaffet. Många olika bord var placerade lite varstans i den mysiga trädgården. Diskussionerna om olika intressen tar fart i vanlig ordning, oftast är det ämnen som berör bilar förstås. Några samlades under en motorhuv för att kommentera vissa detaljer eller så blev det samtal om kommande bilträffar.

Finurlig frågesportrunda

När de flesta hade fikat klart så avslutades besöket med en finurlig frågesportrunda som i de flesta fall handlade om bilhistoria eller vad som var specifikt för en årsmodell. Senare på kvällen brukade undertecknad dela ut ett symboliskt pris till den person som har fått flest rätt.

Vi rullade vidare österut med våra klassiker. Det var en härlig känsla att se hela kortegen i backspegeln, jag mådde så himla gott av det. Bra medicin för själen.

Efter ca två mils körning så dök skylten upp; Gothem logi. Här kom vi att avnjuta dagens lunch. Vi parkerade våra dyrgripar strax utanför restaurangen.

Henrik och hans fru Annika tog emot oss vänligt. Borden var uppdukade utomhus med tak över huvudet vilket känndes förträffligt i det fina vädret. Maten var under tillagning så vissa av oss passade på att besöka den mäktiga kyrkan Gothem som ligger alldeles intill restaurangen. Det ståtliga tornet reser sig högt upp mot himmelen, nästan överdådigt. Tornets topp är lite speciellt med sitt sadeltak. Kyrkan började att byggas i mitten av 1100-talet men blev helt färdigbyggd i mitten av 1300-talet. Inne i kyrkan så uppenbarar sig fantastiska vägg- och takmålningar. Ett besök rekommenderas.

Laxfilé med primörer

Vi tog plats bland alla de små borden för att inta lunchmaten. Stämningen var på topp i vanlig ordning. Det serverades laxfilé med primörer samt lite tillbehör. Här satt vi länge och njöt av maten. Vi fortsatte att slappna av med en kopp kaffe samt en kaka.

Nästa förflyttning blev åt sydväst. Jag svängde ut på en lite större väg och blickade bakåt för att se att alla kom iväg och just då ringde det i min mobiltelefon, det är Ingmar Danielsson som påpekade att en av bilarna i det bakre fältet inte startat. Någon av deltagarna hjälpte till med en översyn och efter en stund så hoppade motorn igång, skönt.

Fantastisk ö

Vi passerade många platser som var inbäddade av vacker grönska. Gotland är en fantastisk ö som fler bilentusiaster borde upptäcka, inte någon lär bli besviken. När vi hade tillryggalagt ytterligare tre mil längs kurviga vägar så närmade vi oss Viklau. På denna ort finns det ett gårdsmuseum som var vårt nästa mål. Lars Hedström tog emot oss för en rundvandring och berättade att han och hans fru Evy köpte gården i början av 2000-talet. Gården som är från 1800-talet har de rustat upp i långsam takt. Museet, som fortfarande är i en uppbyggnadsfas, innehåller miljöer och föremål mellan 1860-1990. Här finns veteranbilar, emaljskyltar, leksaker, barnvagnar, dockskåp, modellbåtar etc.

Roligt att se handelsboden i gammal genuin miljö med en skyltdocka. I hyllorna finns massor med plåtburkar och plastflaskor. De flesta kommer nog ihåg den ”raketformade” ketchupflaskan.
Efter detta besök så blev det ett välbehövligt uppehåll på några timmar innan kvällens middag.

19.00 samlades vi vid Djupviks hotell som ligger längs västkusten. Här finns en magnifik utsikt över Karlsöarna. Regeln här på hotellet är max fyra personer per bord vilket fungerade bra. Det blev en tre-rätters middag som inleddes med grillad sparris.

Snacket var igång men akustiken i lokalen var undermålig, lite plåtburkseffekt.
Huvudrätten bestod av Gotländskt lamm med potatisgratäng. Det hela avslutades traditionellt med saffranspannkaka och salmbärssylt, utsökt.

Strax innan kaffet så korades vinnaren av frågesportrundan som det här året blev Ulf Ahlman som kom i sin ljusgröna -66:a tillsammans med Annelie Ahlman.

Ännu en fantastisk träff gick mot sitt slut. Tack alla ni som kom. Nästa år blir vi kanske ännu fler bilar.

Varmt välkomna nästa år.

Martin Wallen

Äntligen! Tisdagskvällen den 24 augusti var det dags för den lokala träffen i Ulva, ca 5km norr om Uppsala.

Här samlades under kvällen veteranbilar och motorcyklar av alla tänkbara märken, men främst europeiska och säkert var det ett hundratal bilar på plats under kvällen.

Klubbens Mats Westerman hade kallat P1800-ägare från Uppsala med omnejd och 12 st kom till den välbesökta träffen. Det märktes att det fanns ett stort behov av att träffas och prata bilar och mycket annat.

Bland oss 12 st P1800-bilar hade också fyra st ordföranden samlats, både den nuvarande och de tre tidigare strålande samman av en tillfällighet, det var nuvarande Lennart Savehed och de föregående Bo Torvestig, Mats Westerman och Hans Hellerstedt. Unikt!

Sammantaget en mycket trevlig kväll, tack Mats för initiativet!

Text: Bo Torvestig
Foto: Gunilla Hellerstedt, Bo Torvestig