2016 anordnade vi = Arne Carlsson, Sven Olof Kall och undertecknad den första inlandsträffen. Det visade sig vara uppskattat av deltagarna och därför har vi varit motiverade att fortsätta med detta varje år den andra söndagen september.
I år samlades vi på Tabergstoppen med viss bävan. Väderprognosen var inte så lovande och solen lyste med sin frånvaro, men det regnade dessbättre inte. 12 bilar med 22 glada deltagare sken desto mer. Mest långväga var Susanne och Thomas Kopeczky från Hovmantorp med ca 18 mil i ryggen och ytterligare några fler mil på hemresan. I kaffestugan blev det kaffe med fralla och prat om våra bilar men även en del om Covid 19 och världsläget i allmänhet.
Med Arne som föråkare tog vi oss till Huskvarna på E4:an för att i Huskvarna byta till den gamla Riksettan; ett betydligt trevligare vägval än motorvägen. Målet var Andrémuséet i Gränna. Nästa alla har väl hört något om denne man som satsade allt för att med luftballong ta sig till nordpolen och hem igen. En dokumentär film gav oss en intressant inblick hur färden startade för att sluta på ett minst sagt tragiskt sätt. I efterhand kan man tycka att det var ett dumdristigt försök, dömt att misslyckas. Men vad hade världen varit om ingen vågade sig ut på upptäcktsfärder?
Det ursprungliga programmet för denna träff var överfart till Visingsö utan bilar för middag och remmalag för de som ville uppleva detta. Men vi blev upplysta om att det rådde trängsel på färjorna, vilket vi så klart inte ville utsätta oss för. I stället blev det en trevlig biltur österut på några mil till Bauergården vid sjön Bunn för en sen lunch eller tidig middag, vilket man nu vill kalla det. Hur som helst så var vi klara med måltiden vid 16-tiden och då fanns det ett tillägg i programmet för de som kunde vara intresserade av ett besök på ett mopedmuseum. Innan avfärden kunde man handla i min baklucka ur klubbens sortiment av prylar.
Mopedmuséet var värt ett besök; här fanns utöver ca 300 mopeder, motorcyklar, vanliga cyklar, gamla båtmotorer (både inom- och utombords), motorsågar, redskap. Ja, frågan är vad som inte fanns där?
Det tog 45 år men nu är Volvo P1800 från 1964, reg nr AOK210, tillbaka hos husse igen!
– Jag köpte bilen första gången 1969 när var jag 22 år, säger Holger Ytterfelt från Vätö. 2014, när jag köpte den igen var den illa medfaren, helt nedmonterad och låg packad i kartonger.
Kanske ska det till en envis rospigg för att ge sig i kast med ett sådant jätte-renoveringsprojekt. Trots att Holger Ytterfelt alltid haft ett stort intresse för bilar och motorer har han aldrig tidigare gjort något liknande.
Innan renovering, med stora hål i skärmen (foto säljaren)
– Förutsättningen för att jag skulle köpa bilen var att karossen var åtgärdad, säger han. Den var så full av rosthål att somliga trodde att den aldrig skulle bli en bil igen men en duktig svetsare fick ordning på den.
Den färdigsvetsade karossen plus resten i kartonger hämtades hos säljaren i Uppsala och där startade jobbet med stort J för Holger Ytterfelt.
– Det kändes som att få hem en byggsats, säger han.
Steg ett blev att, tillsammans med en god vän, förbereda bilen för lackning. De slipade och blästrade till plåtrent, spacklade och gjorde inpassning av motorhuv och dörrar. Efter lackeringen påbörjades jobbet med att plocka ihop bilen.
Att gå över varje liten del, mutter och bult och slipa, lacka, polera och putsa har fått ta sin tid, liksom att fixa klädsel, mattor och annan inredning. Närmare fyra år och oräkneliga timmar i garaget tog det att återställa bilen till sin glans dagar.
Lackerad kaross, ett tomt skal, rullas in i Holgers garage. Karossen blästrades och lackades till originalfärgen svart (färgkod 19) hos ett företag i Gustavsberg i Stockholm.
– Jag har tyvärr inte registrerat antal timmar jag jobbat med bilen. Eller det kanske är tur, folk som inte själva är bilnördar skulle nog säga att jag är lite smått galen som lagt så mycket tid, säger Holger Ytterfelt. Men jag känner mig stolt över min bedrift! Jag har jobbat som bankman och fastighetsmäklare i mitt yrkesliv, är ju ingen bilmekaniker, även om jag alltid har gillat att meka med motorer på motorcyklar, mopeder och utombordare.
Allt i bilen är så nära original som möjligt! Reservdelar har gått ganska lätt att få tag på. Förre ägaren och en vän har bistått med råd och tips under resans gång.
Vad har varit svårast?
– Stoppningen till instrumentpanelen, utan tvekan. Det var fruktansvärt nervöst att få allt rätt på plats, jag har aldrig gjort något liknande tidigare. Man fick sno på med klämmor och lim för att det skulle bli snyggt och utan veck.
Vad har varit roligast?
Instrumentpanelen var knepig att få till på ett snyggt sätt, men blev bra till slut. Kvar är drömmen att installera en AC original för att kunna åka längre sträckor på sommaren. De tillverkades för bilar som gick på export till USA.
– Ja, det är också instrumentpanelen! När man väl fått ihop det, att det blev snyggt och bra, då var man nöjd och stolt. Sen har det varit roligt varje gång jag känt att det gått framåt. Men också ständiga bekymmer, problem som jag inte räknat med. Bl a blev bakaxeln inte bra vid första renoveringen utan fick göras om.
Holger Ytterfelt behöll bara sin bil i två år när han ägde den första gången. Problem med rost gjorde att han tröttnade.
– Men när jag skulle sälja bilen -71 var det noll intresse för en svart. Alla som ringde på annonsen ville ha en vit, i undantagsfall en röd. Förmodligen för att Helgonet gick på teve 1962-69 och hans vita bil fick ju kultstatus. Så jag fick lacka om bilen, som vit såldes den direkt. Jag fick runt 10.000 kr, hade gett 7.500 kr.
Det har inte tillverkats många svarta P1800, efterfrågan har varit låg. Idag väcker ”Black Beauty”, som bilen döpts till, mycket uppmärksamhet och det är roligt, tycker Holger.
— Folk pekar och tittar, gör tummen upp och fotograferar. Vi vill väl alla ha bekräftelse när vi gjort något bra. Jag tycker själv att svart lack, röd inredning och glänsande krom är en fantastisk kombination. Visst är svart också en lite jobbig färg, varenda dammkorn syns. Men det får man ta!
Hade du köpt den om du visste hur mycket jobb det innebar?
Många timmar i garaget har det blivit. Envisheten, den rospiggska inställningen att ”jag ska fixa det här” kom väl till pass. Svett, möda och förstås – också – väldigt kul!
– Jo, det hade jag, för jag var inställd på att det skulle bli tufft. Fast att det skulle bli så mycket mer jobb och knepiga problem än jag räknat med, det var jag lyckligt ovetande om.
– Men just den här bilen har jag ångrat flera gånger att jag över huvud taget sålde, jag har så många fina och trevliga minnen förknippade med den. Bland annat så har jag bilen att tacka för att jag träffade min fru Lena och fick två fina söner med henne. P1800 hjälpte till att impa på henne tror jag. Lena gick tyvärr bort för nio år sedan. Men även min nuvarande flickvän är förtjust i bilen och har stöttat och peppat under renoveringen.
Finns det något som är ovanligt med din bil utöver färgen?
– Den har ett lite unikt stöldskydd, två långa metallstänger som man låser inifrån bakluckan. De gör det omöjligt att öppna bildörrarna även om man bryter upp låsen.
Har du fler renoveringsprojekt på gång?
– Jo, jag har en gammal traktor Allis-Chalmers från 1947 som har varit min morfars. Den ska jag också renovera till originalskick.
Hej alla! Vår hemsida drabbades återigen av sabotage för några veckor sedan och orsakade en totalkrasch vilket skapat en hel del irritation och merarbete. Allt material fick återigen återställas från en säkerhetskopia som tyvärr hade några dagar på nacken.
Detta innebar bl.a. att det material som lagts in omedelbart före kraschen försvann och fick skrivas in på nytt. Osäkert ännu om allt kommit med, t.ex. insatta annonser från medlemmar och nya registreringar av användare. Jag beklagar verkligen detta – det är inte kul att se hur arbete bara förstörs av individer som egentligen inget har att tjäna på detta.
Hoten kommer framför allt från datorer i länderna Ukraina, Vietnam, Ryssland, Kina m.fl. Genom att registrera falska konton på hemsidan hoppas man på att komma åt filer på servern vilket man tydligen lyckats med i några fall.
Intrångsförsöken är många men har minskat betydligt nu
Genom att använda ett antal olika säkerhetslösningar har det hela nu verkat lugnat ner sig och senaste dagarna har inga mystiska saker hänt. Det vi har gjort är bl.a.:
Tagit bort möjligheten att registrera sig med fejkade mailadresser. Vi accepterar numera bara välkända maildomäner såsom gmail, hotmail m.fl. samt mailadresser som slutar på .se, .no och .dk. Detta innebar en direkt skillnad.
Så här kan loggen se ut. Observera att man försöker logga in med användarnamnet Admin som är det vanligaste på sidor byggda med WordPress.
Forumet har frikopplats från hemsidan på så vis att registrering därifrån inte längre är möjlig. För att kunna logga in i forumet krävs numera att du har ett godkänt konto som användare på hemsidan först. Du loggar sedan i i forumet med de inloggningsuppgifter som gäller för hemsidan. Lite krångligare men mycket säkrare.
Alla nya registreringar kontrolleras av mig som administratör och godkänns manuellt. Detta kan ta någon dag i värsta fall eftersom jag inte sitter vid datorn 24/7.
Det är min förhoppning att de åtgärder vi har nu har vidtagit skall göra det betydligt svårare att sabotera hemsidan numera. Helt säker kan man ju aldrig vara men vi håller tummarna!
P1800-klubbens hemsida är en av de mest innehållsrika motorklubbssidor som finns och den växer allt jämnt hela tiden. Jag hoppas att detta kan få fortsätta så.
Från ett inplanerat fullspäckat program till ett avskalat program i den nya tidens anda, hur går det??
Faktum är att det går alldeles utmärkt om bara viljan och uthålligheten finns. Under en tid så kändes det väldigt osäkert om hur många deltagare som skulle ansluta till träffen.
Hemligheten för att genomföra denna träff trots en osynlig fiende heter utemiljö, mer tid bakom ratten samt ett varmt leende istället för kramar.
Foto: Annelie Ahlman
Trots omständigheterna runt om i Sverige så anslöt 9 bilar och totalt 14 personer. I sedvanlig ordning så samlades vi i Fridhem som ligger strax söder om Visby. I Fridhem finns ett pittoreskt pensionat vars omgivning är inbäddad av lummiga träd. En idealisk plats att ställa upp våra blänkande klenoder och som så har skett i många år, en väldigt fin tradition.
Efter en trevlig presentation av oss själva och våra bilar så rullar vi iväg mot ett hemligt mål. Gotlänningen Ingmar Danielsson i sin ljusblå 67:a har som vanligt hedersuppdraget att köra sist och se till att alla bilar håller sina positioner. Vi passerar utkanten av Visby och kör sedan i sydostlig riktning där vi möter vacker natur och glada kossor ute på ängarna.
Allting flyter på så bra under de kommande milen när plötsligt den pärlvita 64:an får problem med kärvande bromsbackar. Ett problem som löste sig lite senare under dagen, skönt. Efter 4-5 mil dyker det hemliga målet upp nämligen Hallfreda hotell. Med klarblå himmel så sätter vi oss i den vackra trädgården där det finns flera småbord utplacerade. Med kaffe och goda bakverk samt intressanta diskussioner är stämningen på topp.
Foto: Martin Wallen
Vi förevigar denna stund med ett fotografi av alla deltagarna framför hotellets trappa.
Med uppvärmda motorer så fortsätter vi färden genom Roma som är känd för sin fina klosterruin, där det vid vissa tillfällen spelas teater eller anordnas musikframträdanden. Därefter svänger vi in på mysiga och gemytliga vägar som sträcker sig söderut för att sedan köra österut mot Östergarn.
Efter ytterligare ett antal mil så är nu folk förväntansfulla inför den stundande lunchen som blir i Östergarns gamla skolhus. Våra pärlor parkeras alldeles intill Östergarns kyrka. En välsmakande kycklinggryta står färdig på baksidan av det gamla skolhuset med en härlig gårdsmiljö som delvis omsluts av en mäktig kalkstensklippa. Här sitter vi en bra stund och kopplar av.
Med mätta magar är det en del nyfikna som besöker kyrkan alldeles intill. På kyrkogården finns det en intressant grav där det ligger 26 tyskar begravda i en massgrav. Dessa tyskar var en del av besättningen på ett tyskt minfartyg, Albatross. Detta fartyg deltog i ett slag med ryska kryssare utanför östra Gotland under första världskriget närmare bestämt 2 juli 1915. Med ryska projektiler in i skrovet på Albatross var förödelsen ett faktum.
Foto: Annelie Ahlman
Efter dessa upplevelser skingras vi för ett ögonblick för att förbereda oss för kvällens evenemang, middag på Magazin 1 i Hablingbo som är beläget på den södra delen av ön. Strax efter kl 19 har alla deltagare åter samlats inför en stundande 3-rätters middag. Maten känns fräsch och alla verkar trivas. Även här sitter vi ute i det fria med någon extra tröja på.
Innan kaffet så blir det ett kort uppehåll för att hinna med och lösa de kluriga frågorna. Längs en runda på gården var 7 stycken frågor utplacerade (handlade mest om P1800). Mats och Maj-Lis från Göteborg som hade kommit i sin körsbärsröda 68:a fick flest rätt och vann ett symboliskt pris.
En timme innan midnatt så tog den trevliga sammankomsten slut. Några skulle upp tidigt för att hinna med färjan till fastlandet. Den här träffen är unik på så sätt att vi är som en slags familj och vänta ett år till nästa gång känns som en evighet.
Nummer 2 för 2020 är nu klart och har skickats ut till alla medlemmar men du som är medlem kan även läsa tidningen här i arkivet.
Tyvärr har det uppmärksammats att våra tidningar ligger ute på nätet för allmän läsning. Någon har tankat ner och lagt ut dem utan klubbens tillstånd. Därför måste vi nu lägga ett lösenordsskydd på filerna för att endast medlemmar skall ha tillgång i fortsättningen.
I detta nummer:
Nya medlemmar
Ordföranden har ordet
Pelle Pettersson, oändligt mycket mer än Volvo P1800
Sommarträffen 2020. Inbjudan till Sommarträffen 2020.
Blir det återförening för Krille och hans P1800?
På Väg, Motorhistoriska Riksförbundets Nyhetsblad
Träffkalendern 2020. Planera redan nu inför sommarens aktiviteter.
Nummer 1 för 2020 är nu klart och har skickats ut till alla medlemmar men du som är medlem kan även läsa tidningen här i arkivet.
Tyvärr har det uppmärksammats att våra tidningar ligger ute på nätet för allmän läsning. Någon har tankat ner och lagt ut dem utan klubbens tillstånd. Därför måste vi nu lägga ett lösenordsskydd på filerna för att endast medlemmar skall ha tillgång i fortsättningen.
Lösenordet är: 1qazse4
I detta nummer:
Ordföranden har ordet..
En bild berättar…. PG kåserar om tider från förr..
Sommarträffen 2020. Inbjudan till Sommarträffen 2020.
Black light, den sista ”riktiga” Bondfilmen
Volvo-upplevelser … från andra sidan jordklotet
Träffkalendern 2020. Planera redan nu inför sommarens aktiviteter.
Redaktören har ordet
Klubbshop
Och mycket annat trevligt
Klicka på bilden för att läsa… Lösenordet: 1qazse4
Nummer 3 för 2020 är nu klart och har skickats ut till alla medlemmar men du som är medlem kan även läsa tidningen här i arkivet.
Tyvärr har det uppmärksammats att våra tidningar ligger ute på nätet för allmän läsning. Någon har tankat ner och lagt ut dem utan klubbens tillstånd. Därför måste vi nu lägga ett lösenordsskydd på filerna för att endast medlemmar skall ha tillgång i fortsättningen.
I detta nummer:
Ordföranden har ordet..
Återförening, bröder emellan
Gotlandsträffen 2020.
Holger köpte tillbaka sin ungdoms bil efter 45 år
En av de få träffarna i år.
Från bilköp till bokslut
Kunglig P1800 och moped
Träffkalendern 2020. Planera redan nu inför sommarens aktiviteter.
Vissa sidor på denna hemsida är förbehållna betalande medlemmar för innevarande år, just nu 2020. Detta är framför allt tidningsarkivet, artiklar av teknisk natur mfl.
Vi har just nu ca 1000 registrerade medlemmar som användare på hemsidan men alla har inte betalt medlemsavgiften för 2020. Att ändra status för samtliga måste tyvärr ske manuellt, en efter en, vilket tar en hel del tid. Därför kan det hända att just din status inte hunnit ändras trots att du vet att du har betalt medlemsavgiften för 2020. Arbetet med detta kommer att pågå kontinuerligt under året.
Du, vars status inte hunnit ändras ännu och vill komma in på låsta sidor, skicka mig ett mail med medlemsnummer så ändrar jag dina uppgifter med högsta prioritet.
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
Om du tillhör någon av dessa kategorier måste du först logga in med dina medlemsuppgifter här under eller i panelen.
[box type=”warning” ]
OBS!
Kontrollera dessa punkter INNAN du kontaktar oss!
Har du betalat din medlemsavgift för innevarande år?
Har du registrerat dig som användare på denna hemsida? Om inte så gör detta HÄR
Har du loggat in med dina användaruppgifter?
Är du klubbmedlem, kan svara ”Ja” på frågorna ovanför men intefår tillgång till innehållet TROTS att du har loggat in – skicka oss din mailadress samt medlemsnummer via formuläret här under. Se till att du är inloggad INNANdu använder detta formulär!
Under parollen de Luxe satsade vi lite mer på innehållet och den så viktiga maten än tidigare år. Det är ju trots allt Skåne.
Dagen startade med samling redan 08.30 vid Ängelholms Flygmuseum på det område som tidigare var flygflottiljen F10. 32 besökare i 16 bilar från årsmodell 1964 till 1973 parkerade utanför museet. De som kört längst kom från Eksjö men vi andra hade lättare resor från Teckomatorp, Skurup, Vittsjö, Karlshamn, Skäret, Furulund, Förslöv, Åstorp, Bjärred, Helsingborg, Munka Ljungby, Laholm, Billesholm, Bjuv och Traryd. Det var också kul att välkomna Ove och Annika, Hasse och Ingrid och Peter och Pernilla som nya deltagare i Skåneträffen i år.
Gamla flygare guidade
Till att börja med bjöds vi på frukost och innan museet öppnade för vanliga besökare började den guidade visningen. Vi blev guidade av gamla flygare som efter den militära karriären på F10 gått vidare till arbete som trafikpiloter, och nu som pensionärer återvänt för att hålla museets alla flygplan och andra saker igång och berätta om den tidigare militära flygverksamheten.Vi fick höra många historier som knöt ihop flygplanen med världshistoriska händelser och hur Sveriges försvarsmakt påverkats av dessa. Vi fick också se flygning i den avancerade simulatorn och bjöds på något som inte många upplevt – flygning under Öresundsbron!
Efter museet körde vi vidare i nordvästra Skåne för att på vackra vägar längs Bjärehalvöns västkust passera Torekov och ta oss över till norrsidan och Norrvikens Trädgårdar. Där bjöds vi efter lite fri tid för att uppleva trädgården på en fin lunch i Orangeriet. När vi efter lunchen kom till bilarna så hade Rolf och Ingegerd i arrangörsgruppen ordnat en tipspromenad med frågor för allmänbildade, möjligen med någon dragning åt specialintresse för Volvo och motorfordon.
Väl redo att ta oss vidare så körde vi den branta stigningen uppför Italienska vägen, upp på toppen av Bjäre och vidare till Afrikahuset utanför Hjärnarp där Sven Zetterlund och Linda Rasmussen berättade om hur de hamnade i Afrika och tanken bakom skapandet av Afrikahuset. En fascinerande historia som avslutades med att vi fikade med kaffe och Zanzibarkaka. Innan vi lämnade Afrikahuset så samlades vi utanför för genomgång av tipspromenadens svar och prisutdelning.
Dagen summerades som väldigt lyckad och alla styrde hemåt efter en trevlig dag på Bjärehalvön. Skåneträffen de Luxe kommer helt klart tillbaka 2020.
[one_fourth_last]Sedan klubbens startades har tretton medlemmar utsetts som Hedersmedlemmar i klubben.
[box type=”shadow” ]Enligt §7 i klubbens stadgar: ”Person som i mycket stor utsträckning arbetat för Svenska Volvo P1800-Klubben främjande och/eller syften kan, med iakttagande av stor restriktivitet, utses till hedersmedlem. Beslut om hedersmedlemskap fattas av föreningsstämman på förslag från styrelsen. Styrelsen skall inhämta dennes skriftliga samtycke. Hedersmedlem är ständigt befriad från medlemsavgift.”
Följande personer har erbjudits och accepterat ett hedersmedlemsskap:
Bo Lindén, klubbens grundare
Paul Bjälkander, reservdelsansvarig på Volvo, räddade alla gamla reservdelar från utskrotning. Avled under 2019
Bo Oskarsson, mångårig reservdelsexpert och primus motor bakom bl. a SVIS. Bo Oskarsson avled under 2021
Jan Wilsgaard en av Volvos namnkunnigaste formgivare, ritade 1800 ES . Jan Wilsgaard avled under 2016
Pelle Petterson, världsberömd seglare, olympisk medaljör och formgivare. Skapade P 1800 som sitt första stora verk redan 1957.
Per Gillbrand, legend inom motorutveckling, främst känd från åren på SAAB. men var en av huvudingenjörerna bakom den oerhört slitstarka B 18-motorn som först såg dagens ljus i Volvo P1800. Per Gillbrand avled under 2016
Sir Roger Moore, världsberömd engelsk skådespelare, gjorde P 1800 till en av alla tiders kultbil genom att köra den i de flesta avsnitt av TV-serien ”Helgonet” på 1960-talet. Sir Roger Moore avled under 2017
Bo Torvestig, mångårig ordförande i klubben, vald till hedersmedlem av årsstämman 2014
Mats Westerman, tidigare klubbordförande. Aktiv forskare för all dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Kenneth Collander, aktiv forskare för att dokumentera och beskriva Volvo P 1800:s tillkomst och utveckling. Utsedd av årsstämman 2017.
Karl Eric Målberg, grundare och utvecklare av chassinummerregistret. Utsedd av årsstämman 2018.
Hans Hellerstedt, tidigare klubbkassör och ordförande. Utsedd av årsstämman 2019. Hans Hellerstedt avled under 2022.
Ulf Selstam, redaktör för klubbtidningen från 2003, styrelsemedlem sedan 2003, utvecklat klubbens hemsida och klubbshop. Utsedd av årsstämman 2021
PG Eklöf, har arrangerat sommarträffar, flitig bidragsgivare till klubbtidningen. Utsedd av årsstämman 2024.
Som vanligt blir det en tidig morgon när tält ska ställas i ordning inför dagens stora träff.
Peter Akej är nöjd efter en fin dag.
Med hjälp av Peter Akej så är emellertid allt på plats klockan sju när bilar och publik släpps in på utställningsområdet.
Solen sken från en klar himmel och allt talade för en fin dag med många besökare. På den stora marknaden med ca 425 säljare, som startade dagen före, fylldes gångarna mellan borden snabbt av fyndsökande personer.
Som vanligt skötte Eskilstunas Motorhistoriska Klubb arrangemanget för fordonsklubbarna under ledning av Sven-Åke Carlsson och i år var det 19 st uppställningsplatser reserverade för klubbarnas fordon.
Det dröjde inte länge förrän de första P1800-bilarna började rulla in på vår plats och under förmiddagen fylldes det på och totalt under dagen var vi 28 st bilar.
Träffen är mycket uppskattad och alla medlemmar som kommer diskuterar med varandra, vandrar runt bland bilarna och många gör också ett besök på marknaden.
Under dagen bjuder Eskilstuna Flygklubb på avancerad flyguppvisning, segelflyg och de visar även upp gamla flygplan i luften.
Utöver fordonsklubbarnas bilar finns också en finbilsparkering med närmare 2000 veteranbilar att beskåda och över 12000 besökare.
En lyckad dag för oss i klubben och för alla andra besökare!
Vi samlades i Hedemora på Stora Torget och vi var totalt 19 bilar som skulle anta utmaningarna denna dag som började med vackert väder och god fika på Café Wahlman.
Sedan åkte vi en vacker väg mot Stora Skedvi längs Dalälven där vi stannade vid Visthusboden, såg hur Skedvi Bröd tillverkas och handlade i saluhallen samt fick en mycket god lunch.
Uppsamling inför avfärd vid kyrkan i Stora Skedvi. Vidare åkte vi mot ännu en vacker ort Torsång där Dalälven möter Ösjön, sedan vidare mot MurboAnnas Mejeri för att avsluta dagen med lite kaffe och mjuk kaka, där fanns möjligheten att handla ostar som produceras på våningen under samt där har man samlat favoritprodukter från andra gårdar i Dalarna.
Vi fick stopp vid en järnvägsövergång, där fick jag en vacker vy i backspegeln.
Träffen avslutades c:a 15:30 Körsträckan var ca. 7 mil och vägarna uppmuntrade till ganska låga hastigheter
Hjärtligt tack till alla som var med och bidrog till denna fantastiska dag.
Ett gäng P1800 bilar väntade otåligt utanför Fridhems pensionat den 15 juni för att ge sig iväg ut på de gotländska vägarna.
Dagen till ära glänste bilarna lite extra i solen. Det finns få saker som är härligare att höra än ljudet av P1800 bilar som startar. Martin tog täten till första stoppet i Dalhem där lite kluriga frågor var uppsatta längs de gamla järnvägsspåren och skulle besvaras.
Efter god förmiddagsfika fortsatte vi till Rommunds fårgård, egentligen lammgård som gotlänningarna säger. Gården låg vackert i Gammelgarn och det var 3:e generationen som drev gården. Fåren var från rasen Gotlandslamm och med sitt betande bidrar de till det öppna och vackra landskapet på Gotland. Vi fick först en inspirerande berättelse om gårdens skötsel och sedan beskåda konsten i fårklippning. Där gäller det att ha stark rygg. Vallning av får var nästa punkt och hunden visste genast hur han skulle agera för att hålla ihop fårflocken. Det var imponerande att se. Det fanns även en gårdsbutik med de mest underbara och mjuka skinn till försäljning.
Färden gick därefter vidare längs östra sidan av Gotland till Klints golfkrog utanför Slite för lunch. Vi åkte sedan bara en kort sträcka till Lärbo krigssjukhus där guiden fängslande flyttade oss tillbaka till tiden för andra Världskriget. Sjukhuset byggdes i början av kriget och var ett av Sveriges modernaste och största krigssjukhus. Sverige drogs emellertid inte in i kriget men här vårdades ändå svenska soldater, tyska soldater som flytt undan den ryska krigsmakten och överlevande från koncentrationslägren i Europa. Från mitten av 50-talet till 1995 drevs anläggningen som fångvårdsanstalt. Sedan 2004 sköts museet av Lärbo hembygdsförening.
Lite trötta efter dagens tur och gassande sol åkte vi till Valleviken som låg vackert vid havet där en stunds vila väntade innan middagen kl 19 på Sjökrogen. Där serverades lamm och saffranspannkaka och det var bara så gott!!!!!!!!!!!!!!
Dagen avslutades med lite häng vid bilarna innan myggen började anfalla oss och vi fick krypa till kojs.
Ett stort tack till Gotlandsgänget med Ingmar i spetsen som för 25 år sedan startade denna träff i juni. Ön har något magiskt som lockar flera av oss att återkomma år efter år. Tack även till Martin som har fortsatt att arrangera Gotlandsträffen och tack till er alla som deltog och gjorde träffen trevlig och familjär. Ni betyder alla mycket.
Lördag den 1 juni bjöd medlem nr 75 Conny Sjölund med fru Ingegerd för 2:a gången in till en träff som, enligt numera inte gammal men god tradition, startar i deras fina garage i Vännäsby.
Vi var 15 bilar och ungefär dubbelt så många personer som samlades på gårdsplanen utanför. Efter en hel del studerande av varandras bilar så lockade det som stod innanför de öppna garageportarna. Där fanns inte bara intressanta bilar utan även kaffe och smörgås, vilket vi tackar för.
Det första som mötte oss i garageöppningen var en väldigt fin Amazon kombi (Bild 2) som ägs av Tommy Jonsson, Robertsfors. Tommy har fått hjälp av Conny Sjölund med färdigställandet av Amazonen som är av årsmodel l -68, uppgraderad med en del godis som gör att den får det lilla extra.
Tommy Jonsson framför sin fina Amazon
Även om träffen fokuserade på P1800 så är det väldigt kul att se andra intressanta modeller, så vi tackar Tommy för att du kom förbi och visade Amazonen. Kul att du kände dig som hemma trots att du stack ut lite med en annan modell.
Bakom Amazonen stod den PV Sport -61(Bild 3) som 2017 var en utrostad kaross efter 35 år under en ek i Kalmar. Nu var det inte tjuren Ferdinand som satt under den eken, utan troligen Fågeln Fenix i form av en PV eftersom den 2 år senare har återuppstått ur askan. Den är i stort sett klar, och Conny har verkligen gjort en kulturgärning som räddat denna bil. En rolig detalj som Conny har forskat fram är att detta exemplar visar sig vara den 1:a röda PV sport med B18 motor som lämnade Göteborg, vilket gör den extra intressant.
Efter den fina starten på dagen där vi både ätit och tittat oss mätta, så närmade det sig lunchtid och då blir man som bekant hungrig igen. Vi varvade upp våra långfärdsvagnar för en kortare tur till Brännlands Wärdshus. (Bilden överst)
Per Johan Vännström och Conny Sjölund framför Per Johans -64:a
Där bjöds vi på ett trevligt mottagande, bra service och en väldigt god lunch. Trevlig samvaro där det framkommer att många av våra motorintresserade vänner har ett stort kunnande och intresse. Ett exempel på det är Robert Marklund från Båtvik, Skellefteå som bl.a renoverar en RPB (Racing Plast Burträsk) Formel Vee. Robert och Per Johan Vännström från Bursiljum hade en hel del att berätta om RPB, formel Vee och andra minnen från 60-talets biltävlingar i Skellefteåtrakten. Kul att lyssna på historier från förr! RPB-mannen Robert visade sig äga en hel del bilar, jag tror att ett besök där framöver skulle vara väldigt intressant. Per Johan har också, förutom sin grafitgrå -64:a, en hel del andra fordon som också skulle var intressanta att titta på vid tillfälle.
P-O Åberg berättar om sin samling
Efter den goda lunchen åkte vi i kortege till närbelägna Sörfors för att titta på P-O Åbergs imponerande samling av mopeder, mc och mc-bilar. P-O berättade på ett lättsamt sätt om sin samling, där finns mycket kunskap i ämnet. (Bild 6) Bl.a annat fick vi höra att Pelle Pettersson formgivit även mopeden NSU Quickly, vilket jag inte kände till. Finns där drag av P1800? Kanske det, ni får leta fram en bild och avgöra själva. Vi tackar P-O för ett mycket trevligt besök!
På väg till P-O upptäckte nyblivne P1800 ägaren Peter Lithander att han har ett unikt tillbehör i sin fina P1800-65. Fotbad! Hans medpassagerare upplyste honom om detta när han blev blöt om fötterna, men det var tyvärr inget unikt originaltillbehör utan ett värmepaket som sprungit läck. Fixades snabbt genom att koppla kylarvattnet förbi värmepaketet och färden kunde fortsätta.
Inga Johanssons -70:a samt Björn Sondells -64:a. Den senare är sedan länge utrustad med en vajermanövrerad farthållare.
Peter Lithanders fina -65:a med Connys PV Sport i bakgrunden
Vajermanövrerade farthållaren i Björn Sondells -64:a. Spännande konstruktion!
Efter besöket hos P-O återvände vi till Connys garage i Vännäsby där vi avrundade dagen med kaffe, korv och fortsatta samtal. Välfylld med både mat, intressanta möten, samtal och bilkörning återvände vi hemåt väldigt nöjda med dagen.
Tack Conny och Ingegerd för en mycket trevlig och välordnad träff!
Det ursprungliga programmet för denna träff var överfart till Visingsö utan bilar för middag och remmalag för de som ville uppleva detta. Men vi blev upplysta om att det rådde trängsel på färjorna, vilket vi så klart inte ville utsätta oss för. I stället blev det en trevlig biltur österut på några mil till Bauergården vid sjön Bunn för en sen lunch eller tidig middag, vilket man nu vill kalla det. Hur som helst så var vi klara med måltiden vid 16-tiden och då fanns det ett tillägg i programmet för de som kunde vara intresserade av ett besök på ett mopedmuseum. Innan avfärden kunde man handla i min baklucka ur klubbens sortiment av prylar.
Denna sida kan endast läsas av betalande klubbmedlemmar och, i vissa fall, endast av Klubbstyrelsen
